Inom offentlig upphandling måste man hålla sig till vissa rättsprinciper som är grundläggande för att kunna uppfylla kraven inom denna typ av förfaranden. Kraven gäller alla sorters upphandlingar av varor, tjänster och även byggnadsentreprenader, det vill säga allt som hamnar inom begreppet offentlig upphandling och som utförs av till exempel myndigheter, kommuner eller landsting. Dessa principer är viktiga för tolkningen av reglerna och ger vägledning för hur bedömningen kommer utformas. Dessa principer har utvecklats genom europarätten och genomsyrar rättssystemen i hela Europeiska Unionen.
Kraven anges i regleringen för offentlig upphandling och man kräver att man ska behandla alla näringsidkare lika, att ingen skall diskrimineras, att processen ska vara transparent och proportionerlig och att man utgår från ett ömsesidigt erkännande. Dessa är handlingsförpliktelser som måste beaktas vid genomförandet av en upphandling.
Det finns med andra ord fem klara principer som man måste följa inom ramen för offentlig upphandling:
Den första principen som man måste följa är principen om icke-diskriminering. Den innebär att man som upphandlare måste se till att alla leverantörer behandlas på ett likvärdigt sätt. Myndigheten kan till exempel inte kräva att alla leverantörer som deltar ska vara helt svenska. De måste därmed vara öppna för anbud utanför landets gränser. Detta innebär att myndigheten i ett förfrågningsunderlag inte kan kräva att leverantören har någon speciell geografisk tillhörighet. Det betyder även att lokala leverantörer inte skall kunna få någon slags prioritering.
Den andra principen hör tätt ihop med principen om icke-diskriminering och kallas för principen om likabehandling. Innebörden av denna princip är i praktiken att alla leverantörer ska kunna förvänta sig lika förutsättningar och likabehandling från de myndigheter som är upphandlare. Till exempel ska tidpunkten för informationsutlämning vara lika för alla som vill delta i upphandlingsförfarandet.
Principen om ömsesidigt erkännande är något som måste tas i beaktande inom offentlig upphandling. Detta betyder att inom EU och alla EES-länder gäller alla intyg och certifikat som utställs av de nationella myndigheterna i en stat på samma sätt i alla de anslutna länderna.
Principen om proportionalitet är också ett krav. Detta torde innebära att man vid utformningen av förfrågningsunderlaget inte kan utställa massa orimliga krav. Kraven måste vara ihopkopplade med de produkter och tjänster som ska upphandlas och vara i proportion till dessa. Med andra ord ska de kravspecifikationerna som upphandlande enheter utformar vara väl lämpade och ha ett naturligt nödvändigt samband med upphandlingen. Det gäller även att man utformar kraven på ett sätt som förenklar de så pass mycket att det är möjligt för företagen som tävlar om att bli myndighetens leverantör att uppfylla dessa.
Den sista principen handlar om öppenhet och kallas för principen om transparens. Det betyder att upphandlingen ska ske så pass öppet som det är möjligt, att information om hur genomförandet av själv upphandlingen kommer gå till ska vara så tydlig som möjligt och så beskrivande att det inte lämnar några tvivel för vad som kommer att ske. Myndigheten kan inte hålla delar av upphandlingsförfarandet hemligt för leverantörerna eftersom det då lämnas utrymme för selektiva förfaranden. Det ska genom detta vara möjligt för leverantörerna att se vad upphandlarna anser vara av största vikt och hur övervägningen kommer gå tillväga. Det betyder därmed att en offentlig upphandling till stor del är helt offentlig med undantaget för sekretess.