Teckal-undantaget


Teckal-undantag innebär kortfattat en utväg för de myndigheter som upphandlar att slippa rätta sig efter reglerna i Lag om Offentlig Upphandling i sin upphandlingsverksamhet. Med andra ord fungerar det som ett undantag för de upphandlande enheterna att använda de annars väldigt strikta reglerna. Undantaget är en nyhet inom svensk rätt och trädde i kraft den 15 juli 2010. Däremot kan man säga att det är infört på prov eftersom det kommer att upphävas 1 januari 2013. Man har därför förordnat en statlig utredning för att utreda vad en eventuellt permanent lösning skulle innebära och om Teckal-undantaget ska behålls som det är utformat i dagsläget. Anledning till varför man benämner detta som Teckal-kriteriet är för att det härstammar från ett rättsfall som gick under samma namn och där man slog fast att myndigheterna kunde undantas från de vanliga upphandlingsförfarandena.

Teckal-undantag kan utnyttjas av upphandlande statliga myndigheter, landsting, kommuner, aktiebolag och nämnder som är sammansatt och kontrolleras av kommun eller landsting och är gällande när nämnda enheter utför en offentlig upphandling. Mer ingående betyder undantaget för de upphandlande enheterna att de undantar dem från skyldigheten att följa upphandlingsförförandet, trots att de väljer att köpa från en enhet som inte är under myndighetens kontroll. Vilket i praktiken innebär att de köper varor och tjänster från en fristående leverantör.

Det finns däremot två kriterier som måste vara uppfyllda för att Teckal-undantaget ska vara tillämpligt. Det första kriteriet går under benämningen kontrollkriteriet. Detta innebära att den upphandlande enheten har kontroll över en juridisk person eller en nämnd som även den har kontroll över sin egen förvaltning. Det andra kriteriet kallas verksamhetskriteriet, som innebär att verksamheten endast är marginell då den utförs inom fånget för den juridiska person eller nämnd som utövar myndighetens kontroll.

När de båda Teckal-kriterierna är uppfyllda undantas myndigheten och leverantören från LOU. Det betyder att är de inte längre utför ett så kallat upphandlingskontrakt, utan köpet konstituerar ett vanligt inköp i lagens mening. Däremot ska man vara medveten om att myndigheterna som upphandlar inte automatiskt kan undantas från de vanliga upphandlingsbestämmelserna. Det är viktigt att man gör en strikt bedömning från fall till fall så att Teckal-kriterierna är ordentligt uppfyllda, detta måste även bevisas ifall det hävdas att de inte är uppfyllda.

Otillåtna direkta upphandlingar är inte tillåtna och om den upphandlande myndigheten gör en sådan utan att först kontrollera att undantagskriterierna är uppfyllda kan det leda till att avtalet rivs upp eller att myndigheten måste betala upphandlingsskadeavgiften som straff.

Däremot kan man inte använda undantaget om de offentligt styrda organen, som till exempel stiftelser, föreningar eller kommunala och statliga företag, vill göra en upphandling. Dessa kan alltså inte undantas från exempelvis kravet på att annonsera ut sina upphandlingar. Det spelar därmed ingen roll om Teckal-kriterierna är uppfyllda eftersom de inte omfattas av undantaget över huvudtaget.

Teckal-undantaget kan inte heller användas i föreningssektorn, eftersom lagstiftaren anser att behovet inte finns. Detta då det redan finns en del undantag inom den sektorn, till exempel för samriskföretag och anknutna bolag. I dagsläget finns även ett förslag om att införa ett in-house undantag på bordet. Detta innebära att Teckal-kriterierna är uppfyllda och är till för att underlätta ifall till exempel ett landsting vill anlita ett eget företag.

Bläddra bland juridiska artiklar