Övervakning, reseförbud och anmälningsskyldighet


Då en person är misstänkt för brott och förundersökningsledaren vill förhindra att personen ifråga till exempel håller sig undan eller förstör bevis på ett sätt som gör utredningen av brottet svårare att genomföra är det ofta lämpligt att genom ett så kallat straffprocessuellt tvångsmedel försöka hindra personen ifråga att försvåra utredningen. Det tvångsmedel som är mest känt och som man i första hand tänker på är anhållande och sedan häktning. Eftersom anhållande och häktning innebär oerhört stora ingripanden i personens fria rörlighet och integritet ska dock anhållande och häktning vara det sista alternativet. Innan en person anhålls och häktas måste man därför pröva om något annat straffprocessuellt tvångsmedel kan användas för att fylla samma funktion. Övervakning, reseförbud och anmälningsskyldighet är tre olika sådana tvångsmedel som alla tre är mindre ingripande än anhållande och häktning.

Låt oss börja med övervakning. Övervakning blir aktuellt då det föreligger tillräckliga skäl för att en person ska kunna häktas. Den misstänkte personen i fråga ska alltså, enligt huvudregeln, vara skäligen misstänkt för brott där ett års fängelse eller mer finns i straffskalan. Dessutom ska det föreligga fara för att personen antingen försöker undanhålla sig lagföring, att personen försöker undanröja bevis eller på något annat sätt försöker försvåra sakens utredning eller att personen fortsätter sin brottsliga verksamhet. Det finns dock fall där förutsättningarna för häktning är uppfyllda, men det ändå skulle vara olämpligt att häkta den misstänkte personen. Övervakning blir därför aktuellt som ett alternativ till häktning om det på grund av den misstänkte personens ålder, hälsotillstånd eller andra liknande omständigheter kan befaras att häktningen skulle medföra allvarligt men för den misstänkte. I dessa fall får nämligen häktning ske endast om det är uppenbart (notera det mycket höga kravet) att en betryggande övervakning av personen inte kan ordnas. Övervakning kräver dock att den misstänkte personen samtycker till övervakningen. Gör han eller hon inte det ska häktning ske, fastän det kan befaras att häktningen kommer medföra men för personen ifråga.

Övervakning är även ett alternativ då den misstänkte personen är en kvinna som fött barn inom så kort tid före häktningen att häktningen kan befaras medföra allvarligt men för barnet. Denna bestämmelse har sin grund i att häkten i regel är ganska olämpliga platser för små barn att vistas på. Övervakning blir dock inte aktuellt bara på grund av att den misstänkte personen ensam vårdar till exempel en äldre släkting som är helt beroende av den misstänktes vård. I sådana situationer får man istället beakta möjligheten till reseförbud eller anmälningsskyldighet.

Reseförbud och anmälningsskyldighet är två olika tvångsmedel som liknar varandra. Reseförbud innebär att personen ifråga inte får lämna sin vistelseort, medan anmälningsskyldighet innebär att den misstänkte personen på vissa tider ska anmäla sig hos anvisad polismyndighet. Reseförbud eller anmälningsskyldighet kan användas då förutsättningarna för häktning är uppfyllda, men syftet med häktningen (exempelvis att hindra den misstänkte personen från att undanröja bevis) kan uppnås genom reseförbud eller anmälningsskyldighet. Kan syftet med häktning uppnås på något av dessa sätt, ska någon av de två senare tvångsåtgärderna användas istället. Detta följer av principen att man ska eftersträva så små intrång i personens fria rörlighet och integritet som möjligt.

Reseförbud och anmälningsskyldighet kan även bli aktuella då skäl för häktning inte föreligger. Då någon är skäligen misstänkt för ett brott där fängelse finns i straffskalan och det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller andra omständigheter finns en risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff får reseförbud eller anmälningsskyldighet meddelas förutsatt att det är tillräckligt för att uppnå syftet med tvångsmedlet. Dessutom är det möjligt att ålägga en skäligen misstänkt person reseförbud eller anmälningsskyldighet fastän fängelse inte finns i straffskalan för brottet, om det finns en risk för att den misstänkte undandrar sig lagföring eller straff genom att åka utomlands.

Då en person åläggs reseförbud eller anmälningsskyldighet är det möjligt att föreskriva att personen ifråga vid vissa tider ska vara tillgänglig antingen i sin bostad eller på sin arbetsplats. Vidare är det möjligt att förena ett reseförbud med anmälningsskyldighet. En misstänkt person kan alltså dels vara förhindrad att resa bort från sin vistelseort och dels skyldig att vid vissa angivna tidpunkter anmäla sig hos en polismyndighet.

Precis som för övriga tvångsmedel gäller även för övervakning, reseförbud och anmälningsskyldighet den så kallade proportionalitetsprincipen. Detta innebär att skälen för åtgärden måste uppväga de intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse. Uppvägs inte intrånget i personens integritet av skälen för att ålägga honom eller henne exempelvis ett reseförbud, ska reseförbudet inte meddelas.

Bläddra bland juridiska artiklar