Beslag är ett straffprocessuellt tvångsmedel som gör det möjligt att helt enkelt ta hand om lösa föremål. Föremål får tas i beslag om det skäligen kan antas att föremålet har betydelse för utredningen av ett brott, om föremålet kan vara avhänt någon genom brott eller om föremålet kan vara förverkat på grund av brott. Ett föremål får även tas i beslag om det skäligen kan antas att föremålet har betydelse för en utredning om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet.
Nästan alla straffprocessuella tvångsmedel kräver att brottet som utreds är av en viss beskaffenhet för att tvångsmedlet ska få användas. Ofta finns ett krav på att fängelse i ett år eller mer ska finnas i det aktuella brottet straffskala. Så är dock inte fallet när det kommer till beslag. Föremål kan tas i beslag oavsett brottets beskaffenhet. Även om det rör sig om ett tämligen bagatellartat brott, till exempel snatteri där straffskalan för brottet föreskriver böter eller fängelse i högst sex månader men det är uppenbart att den misstänkte bara kommer att dömas till böter, kan föremål tas i beslag.
Beslag kan bara avse lösa saker. Det är alltså inte möjligt att till exempel ta en fastighet i beslag. Vidare kan bara sådana föremål som finns tillgängliga för åtgärden tas i beslag. Det är inte möjligt att använda tvångsmedlet beslag för att leta efter föremål. Behöver man leta efter föremål får istället något annat tvångsmedel användas, till exempel kroppsvisitation eller husrannsakan. Att beslag bara kan avse tillgängliga föremål innebär också att en åklagare inför en husrannsakan inte kan bestämma att exempelvis den misstänktes dator ska ta i beslag, eftersom datorn vid tiden för beslutet inte finns tillgänglig för en sådan åtgärd. Åklagaren kan dock lämna anvisningar om vilka föremål som de personer som utför husrannsakan ska leta efter. Sedan är det upp till de personer som utför husrannsakan att fatta beslut om föremål som påträffas under husrannsakan ska tas i beslag eller inte (se nedan).
Även skriftliga handlingar kan tas i beslag. Det är dock inte alla skriftliga handlingar som får tas i beslag, utan här gäller vissa undantag. Först och främst får inte en skriftlig handling där innehållet kan vara sådant att det omfattas av vissa befattningshavares, till exempel advokaters eller prästers, tystnadsplikt. För att detta undantag ska vara tillämpligt krävs dock att det är befattningshavaren själv som innehar den skriftliga handlingen eller att handlingen innehas av den person som tystnadsplikten gäller till förmån för. Vidare får inte heller skriftliga handlingar som innehåller meddelanden mellan den misstänkte personen och någon närstående till honom eller henne, eller inbördes meddelanden mellan två närstående till den misstänkte, tas i beslag om det inte är fråga om ett brott där det lindrigaste straffet är två års fängelse. Förutsatt att det utredda brottet föreskriver minst ett års fängelse eller mer är det möjligt att ta en skriftlig handling som finns hos ett post- eller telefordringsföretag i beslag. Detta kräver dock att det senare hade varit möjligt att ta handlingen i beslag hos den avsedda mottagaren.
Precis som för många andra tvångsmedel måste ett beslut om att ett föremål ska tas i beslag vara proportionerligt. Beslag får endast beslutas om åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller får något annat motstående intresse.
Att ett föremål ska tas i beslag beslutas av föundersökningsledaren eller åklagaren. Vid fara i dröjsmål får dock en polisman besluta om att ett föremål ska tas i beslag. Om någon med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt person eller verkställer häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får den personen ta föremål som då påträffas i beslag. Detta kan till exempel vara situationer då en enskild person gör ett så kallat envarsgripande. Sådana beslag som verkställs av någon annan än förundersökningsledaren eller åklagaren och som dessutom inte har beslutats av förundersökningsledaren eller åklagaren ska skyndsamt anmälas till någon av dem. Den som anmälan görs hos ska sedan omedelbart pröva om beslaget ska bestå eller inte. Även rätten kan i vissa fall förordna om beslag.
Om en målsägande eller någon som trätt i målsägandens ställe har framställt ett anspråk på det beslagtagna föremålet, till exempel då målsägandens stulna dator har tagits i beslag efter en husrannsakan hos den misstänkte, kan förundersökningsledaren eller åklagaren i vissa fall lämna ut föremålet till målsäganden. Detta kräver att det är uppenbart att målsäganden har bättre rätt till föremålet än den som beslaget har gjorts hos. Är det uppenbart att målsäganden har bättre rätt till föremålet kan förundersökningsledaren eller åklagaren lämna ut föremålet till målsäganden redan innan åtal har väckts. Efter ett sådant beslut måste dock den som beslaget gjorts hos underrättas om beslutet.