Vertikala konkurrensbegränsningar


När en tillverkare och en återförsäljare kommer överens om att samarbeta för att distribuera en vara eller tjänst kallas detta för vertikalt samarbete. Det kallas vertikalt samarbete eftersom företagen inte konkurrerar med varandra, utan är verksamma i olika led i produktions- och distributionskedjan. Den vanligaste typen av vertikala avtal är leverantörsavtal och distributionsavtal mellan tillverkare och återförsäljare. Vertikalt samarbete anses generellt vara mindre skadligt för konkurrensen än s.k. horisontellt samarbete, som sker mellan konkurrenter.

Huvudregeln är att företag får bestämma fritt hur de vill distribuera sina varor och tjänster. Det är dock förbjudet att begränsa konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt. Ett exempel på en förbjuden konkurrensbegränsning är när tillverkare bestämmer att deras distributörer måste sälja deras produkter till ett visst pris. Rekommenderade priser och maxpriser är dock normalt tillåtna. Det är också förbjudet för en tillverkare att förbjuda sina återförsäljare att sälja en produkt utanför ett visst område. Skälet till att sådana avtal är förbjudna är att de typiskt sett leder till att driva upp priserna och hindra andra företag från att etablera sig på marknaden. I slutändan drabbas konsumenterna i form av högre priser och ett sämre utbud.

För att vara förbjudet krävs att konkurrensen begränsas på ett märkbart sätt. Eftersom avtal mellan små och medelstora företag i allmänhet inte anses kunna begränsa konkurrensen märkbart omfattas de inte av förbudet. Tumregeln är att företag vars sammanlagda marknadsandel uppgår till högst 15 procent på marknaden inte omfattas av förbudet.

Vissa konkurrensbegränsningar anses i allmänhet leda till förbättrad tillverkning och distribution och de undantas därför från förbjudet mot konkurrensbegränsningar, under förutsättningen att företagens sammanlagda marknadsandel inte överstiger 30 procent. En tillverkare får till exempel välja att att sälja sina varor genom vissa distributörer som uppfyller vissa kvalitetskrav, så länge de inte har mer än 30 procent av marknaden. Andra typer av avtal som undantas från förbudet är agenturavtal där någon handlar å en annan persons vägnar, franchiseavtal och underleverantörsavtal. Särskilda regler gäller för försäljning av bilar och reservdelar, som undantas från förbudet under vissa förutsättningar. Det är därför tillåtet för biltillverkare att bestämma att deras bilar och reservdelar bara får distribueras via auktoriserade återförsäljare.

Om företagens sammanlagda marknadsandel överstiger 30 procent betyder inte detta att de automatiskt är förbjudna, men det krävs att man gör en samlad bedömning av avtalets positiva och negativa effekter. Flera faktorer vägs in vid en sådan bedömning, t.ex. parternas marknadsandelar, hur många konkurrerande företag det finns på marknaden och hur lätt det är för nya företag att etablera sig.

Företag som bryter mot konkurrensreglerna kan dömas till höga böter. Böterna kan uppgå till högst tio procent av företagets årsomsättning. Om konkurrensbegränsningen påverkar handeln mellan EU:s medlemsländer faller den under EU-rättens konkurrensregler, som tillämpas av EU-kommissionen. Övriga fall bedöms enligt svensk konkurrensrätt, som tillämpas av Konkurrensverket. Den svenska lagen är identisk med EU-rätten på detta område.

Bläddra bland juridiska artiklar