Horisontella konkurrensbegränsningar


Det är inte förbjudet i sig för konkurrerande företag att samarbeta i vissa frågor, som t.ex. produktion, marknadsföring, forskning och utveckling och tekniköverföring. Det är däremot förbjudet för företag att begränsa konkurrensen på ett märkbart sätt, utan att det leder till några fördelar för konsumenterna. När konkurrerande företag begränsar konkurrensen på detta sätt kallas det för horisontella konkurrensbegränsningar. Företagen behöver inte vara konkurrenter, utan det räcker att de är potentiella konkurrenter, d.v.s. att de skulle kunna konkurrera med varandra. Det spelar ingen roll om samarbetet regleras genom formella avtal eller mera informellt, t.ex. muntligt eller via telefon eller e-mail.

Den mest allvarliga typen av horisontella konkurrensbegränsningar är karteller, där konkurrenter kommer överens om att samarbeta i syfte att begränsa konkurrensen genom att t.ex. sätta gemensamma priser eller att dela upp marknaden mellan sig. Eftersom karteller begränsar konkurrensen utan att leda till några fördelar för konsumenterna är de i princip förbjudna.

Andra horisontella konkurrensbegränsningar, som inte är karteller, är förbjudna om de begränsar konkurrensen på ett märkbart sätt. För att avgöra om en sådant samarbete är tillåtet eller inte görs en bedömning på grundval av olika faktorer. En faktor är om företagen ifråga skulle kunna genomföra projektet på egen hand eller om detta bara kan ske om de samarbetar med varandra. Om samarbetet är nödvändigt för att genomföra projektet anses det inte begränsa konkurrensen, eftersom företagen då inte anses vara faktiska eller potentiella konkurrenter. Andra viktiga faktor är hur stark ställning företagen har på marknaden och hur många företag som konkurrerar på marknaden.

Generellt anses att samarbete mellan små och medelstora företag inte begränsar konkurrensen på ett märkbart sätt. Därför är horisontella konkurrensbegränsningar inte förbjudna om de sker mellan företag som har en sammanlagd marknadsandel som inte överstiger tio procent på marknaden. Om företagens sammanlagda marknadsandel däremot överstiger tio procent görs en helhetsbedömning av de negativa och positiva effekterna av samarbetet. Sådant samarbete är förbjudet om det begränsar konkurrensen märkbart. Det är inte tillåtet om det är troligt att det kommer att påverka konkurrensen negativt ifråga om priser, utbud, innovation och kvalitet. Denna bedömning görs på grundval av vilken typ av samarbetet det är, hur stark ställning företagen har på den relevanta marknaden och hur många konkurrenter det finns på marknaden.

Även om ett horisontellt avtal begränsar konkurrensen kan det godkännas om det visas att fördelarna med det överväger nackdelarna. Horisontellt samarbete är generellt sett tillåtet är t.ex. avtal om forskning och utveckling, tekniköverföring och specialisering. Det är i viss mån även generellt sett tillåtet i vissa branscher, som taxibranschen och försäkringsbranschen. För att vara tillåtet krävs att samarbetet leder till bättre produktion eller distribution och att konsumenterna får del av förbättringarna. Konkurrensbegränsningarna måste vara nödvändiga för att uppnå förbättringarna och det får inte leda till att konkurrensen begränsas helt på marknaden. Exempel på fall där horisontellt samarbete kan godkännas är om det leder till utveckling av produkter som annars inte skulle finnas. Ett sådant fall kan vara om två läkemedelsföretag samarbetar ifråga om forskning och utveckling för att ta fram ett nytt vaccin som annars inte skulle kunna tas fram. Det kan även gynna konkurrensen om små och medelstora företag går samman på en marknad som domineras av några få, stora företag.

Företag som har ingått konkurrensbegränsande avtal kan dömas till böter och beordras att upphöra med det otillåtna beteendet. Böterna kan uppgå till högst tio procent av företagets årsomsättning. Företag som åsamkats skada på grund av andra företags olovliga konkurrensbegränsningar kan begära skadestånd. Om det horisontella samarbetet inverkar på EU:s inre marknad faller det under EU-rättens konkurrensregler som tillämpas av EU-kommissionen. Övriga fall bedöms enligt svensk konkurrensrätt som tillämpas av Konkurrensverket. Den svenska lagen är i stort sett identisk med EU-rätten på detta område.

Bläddra bland juridiska artiklar