Oskäliga avtalsvillkor


Konkurrensrättens mål är att se till att vi har en fullt fungerande konkurrenssituation på marknaden. Konsumenten ska kunna tillgå en valbarhet av varor, med bra kvalité, med bra priser. Man försöker kontrollera de företag som försöker snedvrida konkurrensen eller sätta den ur spel.

I avtalssammanhang finns det vissa villkor som konkurrensrätten inte accepterar och som har svartlistats. Med det menas det att om ett avtal innehåller något av de villkor som man har ansett vara svartlistade och oskäliga avtalsvillkor så blir avtalet automatiskt ogiltigt. När det gäller företag som har stort inflytande på sin marknad är man extra sträng i sin bedömning. Man brukar kalla dessa företag för dominerande företag. Man definierar ett dominerande företag som ett stort företag som kan agera lite hur det vill, oberoende av sina konkurrenter och kunder på en definierad del av marknaden.

Något som man ser som en mycket allvarlig överträdelse är när man manipulerar priserna på de produkter man säljer eller tjänster som erbjuds. Det är inte tillåtet att ta otillåtna överpriser. Att ta överpris betyder att man tar mycket mer betalt för en produkt än vad det egentligen har kostat att tillverka den. Det handlar alltså om oskäliga priser för en produkt som egentligen inte har varit så ekonomiskt betungande att tillverka. Tar man överpriser är den naturliga följden att man kan plocka ut en hög vinst. Däremot ska man ha i åtanke att de flesta i realiteten inte kan ta överpriser, eftersom kunderna inte kommer vilja betala. Det sker därför oftast när företaget är dominerande på en marknad eller kanske till och med har monopolistisk ställning.

Ett annat oskäligt avtalsvillkor kan till exempel vara prisdiskriminering. Det innebär att man ger olika priser till olika kunder. Man missgynnar med andra ord vissa kunder, eftersom de inte får lika bra priser. Däremot så kan prisskillnader uppstå av naturliga orsaker, som till exempel extra fraktkostnader. Finns det ingen förklaring till differentieringen av priserna, så är det emot konkurrensrätten.

Ett annat missbruk som företag kan använda sig av är rabatter. Ofta ses rabatter i ett positivt ljus, eftersom det främjar konkurrensen och sätter prispress på konkurrenterna. Men man kan också i vissa fall se det som en indirekt prisdiskriminering. Vid bedömningen tittar men även här på orsaken till varför rabatten finns. Man ser till en ekonomisk bedömning ifall det är lönsamt att ge kunderna rabatterna. Till exempel om några varors bäst-före-datum håller på att gå ut, så kan det ju löna sig att sälja dem billigt istället för att slänga dem. Lojalitetsrabatter har ofta setts som otillåtet att ge, eftersom det tränger ut, exkluderar, konkurrenterna från marknaden. Man får inte grunda rabatterna på en lojalitetsfaktor om det tenderar att påverka konkurrenternas affärer.

Att använda sig av paketpriser kan också ses som konkurrenshämmande. Det blir ett problem då kunden kanske bara är intresserad av en produkt av det ihopsatta paketet och då måste köpa mer saker för att kunna få tag på den specifika produkten. För att kunna vissa att prisskillnaderna inte är konkurrenshämmande krävs det objektiva skäl för det. Det kan röra sig om högre kostnader på en annan nationell marknad. Företagen får inte selektivt sänka priserna för vissa kunder.

Andra oskäliga prisvillkor kan till exempel vara underpriser. Har man stor marknadsmakt kan man välja att ta underpriser som taktik för att slå ut konkurrenterna. Har man sedan lyckats slå ut företagen kan man sedan göra lite som man vill, eftersom man inte har något konkurrenstryck. Plötslig leveransvägran kan också vara oskäligt, eftersom man kan använda det för att pressa kunden att göra något annat som är fördelaktigt för företaget. Till exempel om man slutar leverera för att få kunderna att skriva på en förlängning av kontraktet. Det finns många andra oskäliga avtalsvillkor som kopplingsförbehåll, indrivande av tvistiga fordringar och långtgående förpliktelser.

Bläddra bland juridiska artiklar