Påföljder vid överträdelse av konkurrensreglerna


För att se till att konkurrensreglerna har full genomslagskraft finns det påföljder för att skrämma företagen. Otillbörligt förfarande på marknaden kan resultera i stora vinster för företagen, eftersom det oftast är hämmande för konkurrensen. En allvarlig överträdelse kan leda till stora utgifter för det företaget eller företagen som fälls. Bryter man mot konkurrensreglerna är det ganska vanligt att man utdöms att betala en så kallad konkurrensskadeavgift, men det finns även andra påföljder vid brott mot konkurrensrätten. Konkurrensverket kan göra en skönsmässig bedömning från fall till fall rörande vad de tycker är lämpligt.

Ibland räcker det med att företaget bara slutar upp med det beteende som inte är förenligt med konkurrensreglerna. Man ålägger då företagen att sluta med sina konkurrensstridande förfaranden, som till exempel kan vara ett illegalt avtal, diskriminerade priser eller något annat förfaringssätt som inte är tillåtet. Företag kan till exempel dömas till rättelseåläggande, som innebär att företaget måste uppfylla något villkor eller göra en ändring i sitt sätt. Det kan också bli tal om ett prisåläggande som betyder att de måste sälja sina varor eller tjänster till ett acceptabelt pris. Även ett säljåläggande, vilket innebär att man säljer sina varor utan att diskriminera någon köpare, kan bli aktuellt. Konkurrenter kan själva väcka tala mot ett företag och pröva ifall det kan åläggas interimistiska åtgärder. Ibland får företag även betala så kallat vite i samband rättelseåläggandet.

Vid överträdelse av konkurrensreglerna kan inte en naturlig person åläggas något straffansvar, vilket även gäller för EU-reglerna. Däremot kan andra unionsländer ha straffansvar i samband med konkurrensöverträdelserna, eftersom reglerna som EU har utarbetat är minimumregler. Detta innebär att medlemsstaterna har rätt att ha strängare regler, men inte snällare sådana. Sverige har däremot valt att hålla straffansvaret utanför konkurrensrätten och man har valt en annan väg ifråga om påföljder för fysiska personer. Man kan nämligen åläggas så kallat näringsförbud, om det har varit en mycket allvarlig och långvarig överträdelse. Ofta har näringsförbudet varit förknippad med ekonomiska brott under svensk lag. Näringsförbud kan utdömas i samband med en kartell.

Den som på ett grovt oaktsamt sätt har sett till att företaget har gått med i en kartell kan dömas till näringsförbud. Detta innebär att det är de som har varit i ledningen, till exempel den verkställande direktören, som kan dömas. Näringsförbudet kan gälla från 3 upp till 10 års tid. Det betyder att den ansvarige inte får driva företag, vara majoritet i en styrelse, sitta kvar i ledningen på det företag som dömdes till kartellverksamhet med mera. Om företaget däremot har valt att samarbeta genom hela konkurrensförfarandet kommer inte näringsförbudet att vara aktuellt för de ansvariga.

I samband med konkurrensmål finns det även en chans att kräva skadestånd. Möjligheterna att kräva skadestånd finns för juridiska personer likväl som för privatpersoner. Det gäller därför för konkurrenter och kunder som kan ha lidit skada av företagets konkurrensbegränsande beteende. I princip innebär det att alla som på något sätt har skadats av företagets handlande kan utkräva skadestånd som kompensation. Dock måste man bevisa att överträdelsen de facto ledde till skadan, ett så kallat kausalitetssamband. Skadeståndstalan ska väckas vid Stockholms tingsrätt. Man ser rätten till skadestånd som en förebyggande funktion. Dels är det en ekonomisk synvinkel för företagets del, men det är även en utlösande faktor för att få andra företag eller tipsare att ange de företag som överträder konkurrensreglerna.

Vid beräkning av skadeståndsbeloppet utgår man från hur pass stor skada konkurrensbegränsningen har lett till. Till exempel om en konkurrent hävdar att snedvridningen av konkurrensen har lett utebliven vinst, så kan domstolen försöka uppskatta hur mycket det rör sig om och ersätta parten med det beloppet.

Bläddra bland juridiska artiklar