Lojalitetsplikt


När en arbetsgivare och en arbetstagare ingår ett anställningsavtal medför det vanligtvis vissa typiska åtaganden och förpliktelser för båda parter. Arbetsgivarens viktigaste förpliktelse är i allmänhet att erbjuda arbetstagaren det arbete som parterna kommit överens om samt att betala ut den fastslagna lönen i rätt tid. Arbetstagarens viktigaste förpliktelse är att utföra det överenskomna arbetet på erforderligt sätt; att infinna sig på arbetsplatsen vid vissa tidpunkter om så krävs för fullgörande av avtalet samt att upprätthålla kvalitén på sitt arbete. Det är ofta förhållandevis lätt att förstå vad dessa omnämnda förpliktelser innebär och de är vanligen närmare definierade i skriftlig form. Själva anställningsavtalets natur innebär emellertid att vissa förpliktelser kan anses underförstådda, trots att de inte uttryckligen nämnts i det aktuella anställningsavtalet. Av självklara skäl kan det vara svårare att avgöra vad som skall anses ingå i dylika underförstådda villkor, vilket kan leda till att parterna oftare har skilda åsikter om vad som skall tolkas in i dessa något mer diffusa förpliktelser. Ett exempel på en sådan diffus förpliktelse kan vara den så kallade lojalitetsplikten, vilken skall diskuteras här nedan.

I samband med alla slags avtal kan man egentligen tolka in en viss lojalitetsplikt för de inblandade parterna. Det faktum att man valt att ingå ett avtal med en viss part och därigenom upprättar någon form av samarbete anses kräva att man visar viss lojalitet med sin motpart. Förstås påverkar vilken sorts avtal som det rör sig om hur pass långt lojalitetsplikten kan anses sträcka sig. Ett avtal som inte löper under speciellt lång tid (såsom ett enstaka köp av en vara, exempelvis ifall A köper en bil av B och därefter har parterna ingen kontakt med varandra) kräver förstås ingen större lojalitet mellan parterna. Däremot när det gäller ett avtal som löper under en längre tid (exempelvis ett avtal om köp av varor som skall levereras kontinuerligt, avtal om fortlöpande forskningssamarbete mellan två företag och så vidare), så kan en mycket större lojalitetsplikt mellan parterna finnas. Ett anställningsavtal löper typiskt sett under en längre tidsperiod – huvudregeln är att det rör sig om så kallad tillsvidareanställning – och kräver ett nära samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare. Dessutom innebär en anställning ofta att arbetsgivaren måste lämna ut väldigt känslig information, som det är av stor vikt att hålla hemlig, och arbetsgivaren måste följaktligen visa förtroende och tillit för arbetstagaren. Bland annat av denna anledning kan man säga att arbetstagarens lojalitetsplikt mot arbetsgivaren är mer betydelsefull än den lojalitetsplikt som det kan krävas att arbetsgivarens visar gentemot arbetstagaren. Lojalitetsplikten är alltså i första hand en förpliktelse som åligger arbetstagaren.

Vad innebär då arbetstagarens lojalitetsplikt, något mer specifikt? Nämnvärt är att lojalitetsplikten emellanåt kan vara uttryckligen specificerad i anställningsavtal eller kollektivavtal – i sådana fall får man självfallet främst se till vad som stadgas i dessa bestämmelser. I övriga fall kan man se till vad som anses vedertaget på arbetsmarknaden, vilket till exempel manifesteras i vad Arbetsdomstolen har fastslagit angående lojalitetspliktens omfattning. Som grundprincip innebär lojalitetsplikten att arbetstagaren inte har rätt att bedriva konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren under den tid som anställningen pågår. Exakt vad som kan bedömas utgöra otillåten konkurrerande verksamhet får bedömas från fall till fall. Anledningen till att konkurrerande verksamhet inte är tillåten är bland annat att arbetstagaren i den konkurrerande verksamheten skulle kunna utnyttja information som denne har fått genom sin anställning hos arbetsgivaren samt att det anses illojalt att bedriva en verksamhet som potentiellt kan skada arbetsgivarens verksamhet. Även andra former av illojalt beteende, än just konkurrerande verksamhet, anses kränka lojalitetsplikten. I viss mån kan vidare även annan verksamhet som arbetstagaren bedriver, utöver sådan som är direkt konkurrerande med arbetsgivarens, under vissa omständigheter bedömas otillåten med anledning av lojalitetsplikten. Detta kan gälla exempelvis ifall arbetstagaren lägger ned så pass mycket tid på den andra verksamheten att det inkräktar på det arbete som denne skall utföra åt arbetsgivaren. Detsamma kan gälla ifall arbetstagaren ägnar sig åt någon form av verksamhet (av kommersiellt eller annat slag) som kan tänkas förstöra arbetsgivarens förtroende för arbetstagaren. Som ett, kanske något överdrivet, exempel: Säg att A är anställd av skogsavverkningsföretaget B. På sin fritid deltar A dock i diverse ”trädkramningskampanjer” för att förhindra skogsavverkning och rentav hindrar B:s verksamhet. Ett sådant agerande skulle troligtvis vara att bedöma som ett brott mot lojalitetsplikten. Huruvida det faktum att en arbetstagare offentligt kritiserar sin arbetsgivare i pressen eller dylikt skall anses vara illojalt eller inte är vida omdiskuterat och kompliceras emellanåt med anledning av grundlagsskyddade regler rörande yttrande- och tryckfrihet.

Nämnvärt är att det finns en del lagstiftning som i viss mån kompletterar den praxis som finns rörande arbetstagares lojalitetsplikt. Exempelvis finns det regler rörande arbetsgivares rätt till arbetstagares uppfinningar samt bestämmelser angående skydd för företagshemligheter. Kräver anställningen att arbetstagaren skall hantera väldigt känslig information, som arbetsgivaren verkligen inte vill skall komma till allmän kännedom, kan det vidare vara lämpligt att ingå ett sekretessavtal som medför tystnadsplikt för arbetstagaren. Avslutningsvis skall sägas att lojalitetsplikten, och då framförallt förbudet mot att bedriva konkurrerande verksamhet, ibland kan fortsätta att gälla även efter det att anställningen upphört. Det är förhållandevis vanligt att man i anställningsavtal inkluderar en så kallad konkurrensklausul, vilken innebär att arbetstagaren även efter att anställningen ifråga upphört kan vara förbjuden att bedriva konkurrerande verksamhet under en viss tidsperiod.

Bläddra bland juridiska artiklar