Preskription i utsökningsmål


När någon som har förpliktigats till något i en dom eller genom vissa beslut inte vill fullgöra vad som åligger denne kan vissa tvångsåtgärder vidtas mot den förpliktigade. Det är Kronofogdemyndigheten, KFM, som har att vidta dylika tvångsåtgärder, vilka går under den generella beteckningen utsökning. För att utsökning skall kunna bli aktuellt förutsätts att ett utsökningsmål föreligger. Ett utsökningsmål uppkommer vidare genom ansökan av den part som berättigats genom domen eller beslutet, vilken i utsökningsmål kallas för sökande. När sökanden ansöker om utsökning måste en så kallad exekutionstitel lämnas in. En exekutionstitel utgörs av en dom eller det beslut som kan läggas till grund för utsökning. Exekutionstitel bevisar således både fordrans storlek och vem som är rätt sökande, d.v.s. vem som har rätt att kräva fullgörelse. För att ett utsökningsmål skall kunna uppkomma krävs vidare att fordran inte är preskriberad. Med preskription menas att så lång tid har förflutit sedan någon åtgärd sist vidtogs för att utkräva betalning att fordran inte längre kan göras gällande. Den så kallade preskriptionstiden, d.v.s. den tid som fordran kan göras gällande innan den preskriberas, börjar löpa när fordran först uppkommer och kan avbrytas genom olika åtgärder som antingen vidtas av gäldenären, d.v.s. den förpliktigade parten, eller av borgenären, d.v.s. den berättigade parten.

Allmänt om preskription

Den allmänna preskriptionstiden är tio år, men om det däremot är fråga om en fordran som någon har mot en konsument är preskriptionstiden istället tre år. Med en konsumentfordran menas en fordran som uppkommer genom att en näringsidkare säljer en vara eller tjänst, som huvudsakligen skall användas för privat bruk, till en konsument. En exekutionstitel kan innehålla både en konsumentfordran och en annan fordran och därför ha två olika preskriptionstider. Som nämnts ovan räknas preskriptionstiden vidare från fordrans uppkomst. Vidare kan preskriptionen brytas, vilket medför en längre preskriptionstid, genom följande åtgärder:

1. Om gäldenären, genom att amortera eller betala ränta, bekräftar fordran. Vidare uppkommer ett preskriptionsavbrott vid andra förfaranden som innebär att gäldenären bekräftar skulden, som exempelvis att gäldenären ber om en avbetalningsplan eller liknande.
2. Om borgenären skickar en skriftlig påminnelse eller ett krav på betalning. Dock krävs att borgenären kan bevisa att gäldenären faktiskt har tagit del av kravet.
3. Om borgenären åberopar fordran vid domstol, vid ansökan om verkställighet hos KFM, vid offentligt ackord eller i ett konkursförfarande.

Om en åtgärd enligt punkt ett eller två vidtas börjar en ny preskriptionstid löpa från och med åtgärden. Om en fordran åberopas vid ansökan av verkställighet beror åtgärdens inverkan på preskriptionen istället på vad som händer hos KFM.

Preskriptionsavbrott genom ansökan av verkställighet hos KFM

För det fall gäldenären underrättas om borgenärens ansökan börjar en ny preskriptionstid gälla. Den nya preskriptionstiden räknas i sådana fall från den tidpunkt då målet redovisas. KFM:s kontakt med gäldenären kan vidare bevisa att gäldenären har fått underrättelse om fordrans uppkomst, varför all sådan kontakt skall dokumenteras. Om målet hos KFM däremot avslutas utan att gäldenären underrättas om fordran börjar dock inte någon ny preskriptionstid löpa och preskriptionstiden beräknas då på samma sätt som om något preskriptionsavbrott inte har skett. Dock gäller att preskription kan ske tidigast ett år efter att målet har redovisats. Detta innebär att preskriptionstiden kan förlängas med högst ett år från den dag då målet redovisas. Detta får dock betydelse endast för det fall preskription skulle inträffa under målets handläggning, alternativt om det efter målets handläggning återstår mindre än ett år av preskriptionstiden. Vidare gäller att förlängningen av preskriptionstiden inte kan ske mer än en gång i taget. Dock kan preskriptionstiden förlängas efter ett preskriptionsavbrott, vilket innebär att om borgenären eller gäldenären vidtar en åtgärd som innebär ett preskriptionsavbrott skall en ny preskriptionstid börja och i slutet av denna kan preskriptionstiden återigen förlängas med ett år om handläggning vid KFM är aktuellt.

KFM:s handläggning av preskriptionsfrågor

Vidare kan nämnas att KFM inte självmant, d.v.s. ex officio, kan pröva om en fordran är preskriberad i ett enskilt mål. Med enskilt mål menas ett mål som gäller enskilda anspråk. Dock gäller att KFM skall försöka utreda frågan om preskription, om det är påkallat i det aktuella fallet. Vidare krävs att gäldenären gör en invändning om preskription för att KFM skall avstå från verkställighet på grund av preskription. Om gäldenären gör en invändning om preskription skall vidare borgenären ges tillfälle att visa att preskriptionsavbrott har skett, innan KFM tar ställning till frågan. För det fall en fordran innehåller två olika preskriptionstider, som om fordran exempelvis skulle innehålla en konsumentfordran och annan fordran, måste KFM separera de båda fordringarna och pröva preskription av varje fordran för sig. Slutligen kan nämnas att det inte finns några bestämmelser om hur en preskriberad fordran skulle kunna återuppväckas. För att ett återuppväckande av fordran skall kunna ske krävs i princip att gäldenären genom avtal har åtagit sig att betala fordran.

Bläddra bland juridiska artiklar