Ibland föregås avtal av både långvariga och omfattande förhandlingar och då kan det vara aktuellt att lämna viljeförklaringar av olika slag och ingå olika sorters föravtal. Med föravtal menas ett löfte om att ingå ett visst avtal i framtiden. Något annat som kan tillämpas i sådana situationer är ramavtal. Ett ramavtal är ett bindande avtal som anger vissa ramar för kommande avtal men som kräver att parterna senare reglerar mer detaljer. Letters of intent brukar beskrivas som en förklaring, som lämnas av en part, att parten har för avsikt att i framtiden ingå ett avtal med en viss motpart. I denna avsiktsförklaring brukar anges det viktigaste i det framtida avtalet. Det kan antingen vara den ena parten eller båda som upprättar handlingen.
Vid avtal som är väldigt omfattande eller betydelsefulla kan det vara aktuellt att använda letters of intent. Den grundläggande anledningen till att upprätta ett letter of intent är att parten genom en sådan avsiktsförklaring visar att parten verkligen vill att avtalet ska ingås. Genom upprättandet av ett letter of intent kan båda parterna känna sig tryggare när de ska vidta olika förberedande åtgärder som kan behövas innan avtalsingåendet.
Vilka juridiska följder ett letter of intent får har varit fråga för många diskussioner. Den uppfattning med mest stöd är att letters of intent inte i sig är bindande. Man skulle på så vis kunna beskriva ett letter of intent som en överenskommelse som inte är att betrakta som ett avtal. Därmed inte sagt att ett letter of intent inte har någon betydelse i ansvarsfrågor. Även om letters of intent inte kan ses som bindande avtal kan man utgå från att avgivandet av ett letter of intent åtminstone leder till en moralisk förpliktelse att åtminstone fortsätta avtalsförhandlingarna. Vidare skulle man kunna påpeka att det inte är god affärssed att utan en rimlig grund avsluta avtalsförhandlingar när letters of intent avgetts. Exempel på omständigheter som kan anses vara en rimlig grund att avbryta avtalsförhandlingar kan vara att en ny omständighet tillkommit efter att man upprättat ett letter of intent eller seriösa tvivel gällande motpartens ekonomiska situation eller skicklighet. Exempel på omständigheter som förmodligen inte bör ses som en giltig grund är att parten omvärderat det framtida avtalet eller har fått ett anbud av någon annan. Något annat som är viktigt att uppmärksamma är att en part som varit klandervärd i avtalsförhandlingar kan komma att bli skadeståndsskyldig gentemot motparten för det fall denne skulle lida skada av handlandet, detta kallas för culpa in contrahendo. Om en part skulle ha utfärdat ett letter of intent helt oseriöst och utan vilja att ingå avtal skulle skadestånd exempelvis kunna bli aktuellt på grund av culpa in contrahendo.
Hur mycket skadestånd som kan utgå vid s.k. culpa in contrahendo är även det en omdiskuterad fråga. När det kommer till skadestånd kan en part antingen tillerkännas skadestånd för det negativa kontraktsintresset eller det positiva kontraktsintresset. Det negativa kontraktsintresset innebär att avtalsparten ska försättas i samma ekonomiska situation som om förhandlingarna inte hållit eller som om de avslutats vid den tidpunkt de skulle ha avslutats om motparten inte varit vårdslös. Ersättning utifrån det positiva kontraktsintresset innebär att avtalsparten ska försättas i samma situation som om utfästelsen infriats. Många förespråkar i dessa situationer att skadestånd ska utgå enligt det positiva kontraktsintresset, men detta är inte helt klarlagt i dagsläget.