För att ett avtal ska kunna ingås krävs både att ett anbud lämnats och att detta har accepterats. En accept kan inte komma när som helst utan en viss tidsfrist gäller, inom vilken accepten måste framföras. Denna tidsfrist kallas för acceptfrist.
Enligt svensk avtalsrätt är en anbudsgivare bunden av sitt anbud, men bara under acceptfristen. Efter acceptfristens utgång är anbudsgivaren inte bunden av anbudet, vilket innebär att ett avtal inte automatiskt kommer till stånd om anbudet accepteras. När ett anbud accepteras för sent anses detta vara ett nytt anbud istället för en accept. Anledningen till att en acceptfrist bör gälla är att acceptanten, d.v.s. den som mottar ett anbud, skall få en betänketid. I många situationer framgår av anbudet hur lång acceptfristen skall vara, men om det inte framgår någon acceptfrist av anbudet gäller istället den så kallade legala acceptfristen.
När tidsfrist angetts i anbudet
Om anbudsgivaren har föreskrivet en viss tid för acceptanten att svara krävs att accepten ska komma anbudsgivaren till handa inom denna tid. Att accepten kommit anbudsgivaren till handa innebär, i detta fall, att förklaringen ska ha kommit fram till anbudsgivaren och att denne omedelbart kan ta del av förklaringens innehåll. Det räcker att anbudsgivaren, d.v.s. mottagaren av accepten, har haft möjlighet att ta del av förklaringen. Det krävs alltså inte att anbudsgivaren faktiskt har gjort det. Vidare gäller att om anbudet sänts via brev eller telegram och det i brevet, eller telegrammet, sätts ut en tidsrymd för svar skall tidsfristen räknas från den dag då brevet är dagtecknat eller då telegrammet inlämnats för befordran. Detta innebär att om ett brev är dagtecknat den 1 mars och svar skall lämnas inom tio dagar behöver svaret inte komma anbudsgivaren till handa förrän den 10 mars.
Den legala acceptfristen
Den legala acceptfristen blir aktuell då det inte finns någon acceptfrist föreskriven i anbudet. I sådana fall gäller att acceptanten skall svara inom skälig tid. Vad som är skälig tid är olika i olika situationer. Beroende på hur pass komplicerat anbudet är och hur omfattande det eventuella avtalet skulle vara kan acceptfristen på så vis bli olika lång. Den som lämnar anbudet har rätt att förutsätta att anbudet kommer fram i rätt tid och att accepten skickas direkt när acceptanten funderat färdigt och att det inte blir några förseningar, exempelvis med postgången. För det fall anbudet framställs muntligen måste acceptanten omedelbart lämna sitt svar. Om acceptanten inte svarar på en gång är anbudsgivaren inte längre bunden av anbudet.
Situationer då bundenheten upphör
Skulle acceptanten tacka nej till anbudet upphör bundenheten för anbudsgivaren. Detta gäller även om tiden för accepten ännu inte gått ut. Detta innebär att om acceptanten först säger nej till ett anbud och sedan ångrar sig innan acceptfristen gått ut är anbudsgivaren inte bunden av anbudet. Anbudsgivaren har istället att ta ställning till om denne vill ingå avtal eller inte. Acceptantens meddelande, om att den vill ingå avtal, kommer då istället att räknas som ett nytt anbud. Vidare gäller att ett svar som innebär att anbudet antas samtidigt som acceptanten ändrar anbudet genom ett tillägg, en inskränkning eller något förbehåll anses accepten vara ett avslag av det ursprungliga anbudet tillsammans med ett nytt anbud. Undantag från denna regel görs dock för det fall acceptanten anser att accepten stämmer överens med anbudet och att den som mottar accepten, d.v.s. den ursprungliga anbudsgivaren, inser detta. I sådana fall måste anbudsgivaren utan oskäligt uppehåll meddela acceptanten om anbudsgivaren inte vill ingå avtalet. Om anbudsgivaren inte föreskriver att svar uttryckligen måste lämnas och framgår det inte på annat sätt att anbudsgivaren inte förväntar sig detta är acceptanten ändå skyldig att vid förfrågan lämna ett svar.