Innebörden av begreppet förväxlingsrisk


Begreppen ”förväxlingsrisk eller” ”förväxlingsbar” är viktiga inom varumärkeslagstiftningen. För att ett varumärke skall kunna registreras får det inte vara förväxlingsbart med ett sedan tidigare existerande varumärke, och ifall någon i sin näringsverksamhet använder ett varumärke som är förväxlingsbart med ditt specifika varumärke så utgör denna handling varumärkesintrång.

Det kan anses finnas förväxlingsrisk mellan två varumärken inte bara om de är helt identiska, utan även om de liknar varandra endast i mindre mån. Vad som utgör ett varumärke kan variera, och sättet som varumärken kan likna varandra på kan därmed också variera. Förväxlingsrisk kan anses finnas till exempel när det gäller två ord som liknar varandra till utseendet, eller till uttalet – eller så kanske inte själva orden är särskilt lika, men utformningen av den tillhörande logotypen är väldigt lik. Eftersom varumärken numera kan bestå också av bland annat ljud, färger eller dofter så kan förväxlingsrisk följaktligen finnas även mellan sådana varumärken; exempelvis kan det gälla ljudet en motorcykel ger ifrån sig eller färgen på en bil.

Förväxlingsrisk anses som huvudregel bara finnas mellan varumärken som används för varor av samma eller liknande slag, så kallad varuslagslikhet. Bedömningen av om förväxlingsrisk föreligger kan bero på graden av varuslagslikhet respektive märkeslikhet. Ifall de aktuella varumärkena är i det närmsta identiska, är det stor sannolikhet att förväxlingsrisk anses finnas även om varorna som varumärkena används för inte är helt lika. Och tvärtom; ifall det rör sig om samma sorts varor krävs det mindre likhet mellan varumärkena för att förväxlingsrisk skall anses finnas.

Det finns dock ett viktigt undantag från kravet på att det måste finnas både varuslagslikhet och märkeslikhet för att förväxlingsrisk skall anses finnas. Detta undantag kallas för Kodak-regeln och gäller främst för varumärken som är mycket välkända och respekterade. Om ett varumärke faller in i denna kategori, så försvinner i princip kravet på att varuslagslikhet måste finnas. Ifall ett varumärke liknar eller är identiskt med ett mycket välkänt varumärke så kan alltså användandet av det att anses göra intrång i det välkända varumärket även om de båda varumärkena används för helt olika sorters varor.

Skälet för denna regels existens är att mycket respekterade och välkända varumärken anses behöva ett särskilt skydd. Ett välkänt varumärke kan vara värt stora summor pengar och det anses orättvist att andra skulle kunna snylta på varumärkesinnehavarens framgångar. Ifall andra fick lov att använda varumärket för sina varor skulle det kunna vara vilseledande, på så sätt att det antyds att affärsrörelsen bakom det ”nya” varumärket på något sätt hör ihop med den ursprungliga varumärkesinnehavaren. Varumärket skulle även kunna användas för varor som är av dålig kvalité, vilket skulle kunna ge det ursprungliga varumärket dåligt rykte och minska dess goodwill (så kallad urvattning av varumärket).

Bläddra bland juridiska artiklar