Varumärken, och andra så kallade immateriella rättigheter, har sedan långt bak i historien varit viktiga i affärsvärlden. Redan under 1800-talet insåg man därför att internationellt samarbete och internationella regler behövdes på det immaterialrättsliga området. Som en följd därav, är den varumärkesrättsliga lagstiftningen i Sverige starkt påverkad av vad som gäller i den övriga världen. Sveriges medlemskap i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Europeiska Unionen har också i stor grad influerat varumärkeslagstiftningen. Nedan följer en kortfattad presentation av betydelsefull reglering och viktiga organisationer på varumärkesområdet.
Pariskonventionen för industriellt rättsskydd skapades 1883, och har uppdaterats ett antal gånger sedan dess. Flertalet länder i världen har godkänt denna konvention, och sägs därmed vara medlemmar i Parisunionen. World Intellectual Property Organization (WIPO), FN:s organ för immaterialrättsfrågor som skapades 1967, ansvarar numera för förvaltningen av Pariskonventionen. Pariskonventionen innebär bland annat att alla medlemmar i Parisunionen måste erbjuda samma varumärkesskydd för personer som kommer från något annat medlemsland som man gör för personer som kommer från det egna landet (så kallad nationell behandling), att man kan begära så kallad prioritet (vilket innebär att ifall man ansökt om registrering av ett varumärke i något av medlemsländerna, så kan man därefter inom en sexmånadersperiod ansöka om registrering av varumärket i de övriga medlemsländerna och då behandlas denna ansökan som om den skett då den första gjordes), samt att alla medlemsstater måste erbjuda varumärken som är mycket välkända och respekterade ett extra skydd.
Trademark Law Treaty, vilken WIPO också ansvarar för, uppkom 1994. Detta avtal berör främst harmonisering av regler rörande processen för registrering av varumärken. Ännu en konvention som WIPO ansvarar för är Nicearrangemanget. Detta avtal behandlar främst klassificering av varumärken; alltså vilka varor och tjänster som varumärket skall användas för och vilka klasser det därmed skall registreras för.
Inom ramen för World Trade Organisation (WTO), har avtalet om Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights (TRIPs) kommit till och det trädde i kraft 1995. Alla medlemmar i WTO har godkänt TRIPs. TRIPs hanterar främst frågor som berör handel och minimumreglering av skydd för immaterialrätter bland annat för att förhindra förekomsten av exempelvis varumärkesintrång. Enligt TRIPs måste även WTO:s medlemsländer tillämpa den så kallade principen om mest gynnade nation, vilken innebär att den förmån ett medlemsland ger till ett annat medlemsland även skall gälla i alla de övriga medlemsländerna.
Madridprotokollet är ytterligare ett viktigt avtal som WIPO ansvarar för. Madridprotokollet reglerar förekomsten av ett internationellt varumärkessystem. Via nationella myndigheter i de olika medlemsländerna kan man ansöka om skydd för sitt varumärke genom registrering också i andra angivna medlemsländer. För att få vara anslutet till Madridprotokollet, så måste ett land även vara medlem i bland annat Parisunionen.
På grund av principen om en enad inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer så har man inom EU harmoniserat stora delar av lagstiftningen som berör just handel och immaterialrättsliga frågor ingår i detta samordningsarbete. Det innebär att varumärkeslagstiftningen till stor del ser likadan ut inom EU:s respektive medlemsländer. Man kan få skydd för sitt varumärke inom hela EU, genom att ansöka om registrering av ett gemenskapsvarumärke. Office for Harmonization in the Internal Market (OHIM) är den myndighet som främst ansvarar för hanteringen av gemenskapsvarumärken.