Genom registrering eller inarbetning kan man få skydd för sitt varumärke. Man blir på så sätt varumärkesinnehavare och får därmed vissa rättigheter. Den mest grundläggande regeln är att man får ensamrätt till det aktuella varumärket.
Ensamrätten innebär att ingen annan än varumärkesinnehavaren får lov att använda varumärket, eller ett varumärke som är alltför likt, i en affärsverksamhet. Ifall varumärkesinnehavaren ger sitt tillstånd är situationen dock annorlunda; varumärkesinnehavaren kan bestämma sig för att tillåta att någon annan använder varumärket i viss utsträckning ge en licens. Varumärkesinnehavaren kallas då för licensgivare och personen/företaget som får licensen kallas för licenstagare. En varumärkeslicens kan vara utformad på en mängd sätt, beroende på licensgivarens och licenstagarens önskemål. Det finns två huvudkategorier av licenser; icke-exklusiva och exklusiva.
En icke-exklusiv licens innebär att licenstagaren inte garanteras någon ensamrätt till varumärket. Licensgivaren har alltså fortfarande rätt att själv använda varumärket samt har även rätt att licensiera det till fler licenstagare.
En exklusiv licens, däremot, medför att licenstagaren ensam har rätt att använda varumärket. Licensgivaren själv har alltså därmed inte längre rätt att använda varumärket, och har inte heller rätt att licensiera det till fler licenstagare.
Förutom att bestämma ifall man vill att varumärkeslicensen skall vara icke-exklusiv eller exklusiv, kan licensgivaren och licenstagaren avtala om exempelvis hur länge licensen skall gälla, vilken ersättning licenstagaren skall betala till licensgivaren, det geografiska område som licensen skall gälla för samt ifall licensen skall gälla för alla de varor som varumärket är registrerat för eller bara vissa specifika.
Förutom möjligheten att licensiera varumärket till någon annan, så har en varumärkesinnehavare också rätt att sälja varumärket. Försäljningen kan ske genom att en affärsrörelse där varumärket ingår säljes i sin helhet, eller genom att enbart varumärket säljs. Ett varumärke kan även pantsättas, dock endast om det gäller ett registrerat varumärke. Även en inlämnad ansökan om registrering av varumärke kan pantsättas. Pantsättningen går till på så sätt att ett skriftligt avtal om pantsättning av varumärket registreras hos Patent- och Registreringsverket.
Om någon gör intrång i varumärkesinnehavarens ensamrätt, så kan den skyldige komma att åtalas för varumärkesintrång och dömas till fängelse eller få betala böter. Den skyldige kan också bli tvungen att betala skadestånd till varumärkesinnehavaren. Upptäcker man att det pågår ett intrång i ens varumärkesrätt kan man dessutom via domstol se till att intrånget upphör omedelbart, genom att den skyldige beordras att genast upphöra med intrånget eller annars måste betala vite.