Ideell skada


Ideell skada benämns i lagtexten som fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur, så kallad sveda och värk eller av bestående art, så kallad lyte och men, samt särskilda olägenheter till följd av skadan. Ersättning för skada av övergående natur kan erhållas under den akuta sjukdomstiden. Ersättning för mer bestående skador utges för den tid skadan består eller den för grad av invaliditet den orsakar. För att avgöra var gränsen går mellan en skada av övergående natur och en av bestående karaktär brukar tidpunkten då ett bestående invaliditetstillstånd anses ha inträtt användas.

Vad som inbegrips i begreppet sveda och värk är framförallt fysisk smärta men även psykiska besvär såsom ångest, sömn- och koncentrationssvårigheter, depressiva reaktioner, sexuella störningar. Inte endast smärta som följer direkt av skadan ersätts, utan även smärta som uppstår till följd av exempelvis vård och behandling av skadan. Ersättning för sorg och besvikelse utgår inte i svensk rätt, till skillnad från exempelvis amerikansk rätt.

För att bedöma hur stor ersättning som ska utgå till följd av en ideell skada används allt som oftast en tabell upprättad av trafikskadenämnden. Tabellen ändras från år till år, i takt med att penningvärdet förändras och att nya bedömningar tillkommer. Ersättningen enligt tabellen utgörs i form av ett grundbelopp som betalas månadsvis. Detta grundbelopp varierar beroende på vårdtyp, skadetyp och tiden vården pågår. Domstolen är inte tvingad att döma efter denna tabell, men hittills har domstolen tillmätt tabellen väldigt stor betydelse. Domstolen har frångått tabellen främst då den funnit att det skett en förändring i allmänhetens syn på den aktuella skadetypen, men även i fall då det skett en förändring i penningvärdet som inte blivit justerad av trafikskadenämnden.

Ersättning vid sveda och värk - särskilt vid psykiska besvär

Ersättning för ideell skada av psykisk natur måste inte ha ett samband med fysisk skada. Vid psykiska skador blir dock ofta bedömningen vanskligare än vid fysiska skador. Alla psykiska skador ersätts inte, utan en bedömning får göras från fall till fall om skadan är tillräckligt allvarlig nog att utgöra grund för ersättning. Det är många faktorer som avgör i denna bedömning, men generellt brukar det sägas att om den som drabbats av en psykisk skada själv var hotad att bli drabbad av en fysisk skada bör ersättning utgå.

Enligt en särskild regel i skadeståndslagstiftningen, kan närstående till en person som dödats till följd av en skadeståndsgrundande handling, vara berättigad till skadestånd. Denna rättighet tillkommer den som stått den avlidne särskilt nära. Detta omfattar i princip make, sambo, barn och föräldrar. Andra personer kan dock ibland bli berättigade till ersättning.

Fysiskt och psykiskt lidande av bestående art

Vid beräkningen av ersättning för skada av bestående art, så kallad lyte och men, används väldigt detaljerade mallar och tabeller som upprättats av trafikskadenämnden. Utöver dessa tabeller tillkommer en invaliditetsgrad till följd av en medicinsk bedömning. Denna invaliditetsgrad beräknas oftast i procent och har stor betydelse för ersättningens storlek.

Tabellerna används inte endast då den bestående skadan har resulterat i funktionsnedsättande invaliditet, utan även vad gäller exempelvis vanprydande ärr eller då smärtor uppstått till följd av att en nerv kommit i kläm. Var på kroppen ärren sitter har betydelse för beloppens storlek. Ofta anses dessutom ärr vara allvarligare för kvinnor än för män. Den skadelidandes ålder spelar även in i bedömningen av storleken på ersättning. Ju yngre en person är desto längre måste personen förmodligen leva med den bestående skadan, varför ersättningen normalt blir högre.

Särskilda olägenheter

När invaliditeten bedöms vara lägre än femton procent är det bara i undantagsfall ersättning för särskilda olägenheter betalas ut. När invaliditeten bedöms vara högre än femton procent är det vanligare att ersättning betalas ut. Förutsättningen är dock att den särskilda olägenheten är allvarlig. Ett exempel på en särskild olägenhet kan vara att möjligheten att utöva viss fritidssysselsättning gått förlorad till följd av en skada. Det måste dock vara en stor förlust av livskvalité som inte kan ersättas genom att utföra andra fritidssysselsättningar.

Omprövning av skadestånd

Beräkningen av skadestånd vid personskada baseras ofta på prognoser om framtiden, exempelvis vilka kostnader och förluster skadan kan tänkas orsaka. För att minimera risken att storleken på skadeståndet blir felaktig skjuts det slutgiltiga bestämmandet av skadeståndets storlek framåt i tiden. När det slutligen har fastställts kan det ändå vara på det viset att skadeståndets storlek är felaktig. I anledning av detta finns det en möjlighet att ompröva beslutet. Den mest grundläggande förutsättningen för att ompröva ersättningens storlek är att frågan är slutreglerad. Utöver denna grundförutsättning krävs det att det underlag som beslutet är taget på väsentligen har ändrats. Detta innebär i praktiken att omprövning väldigt sällan sker.

Bläddra bland juridiska artiklar