Inom den svenska arbetsrätten finns vissa grundläggande principer och traditioner. Av betydelse är att exempelvis fackföreningar och kollektivavtal är av stor vikt. Det finns en mängd regler som framförallt avser att skydda arbetstagare (som ses som den svagare parten på arbetsmarknaden i jämförelse med arbetsgivare) viktigt att nämna är bland annat anställningsskyddet och den så kallade medbestämmanderätten. I denna artikel skall några av grunddragen inom den svenska arbetsrätten helt kortfattat presenteras.
Inledningsvis kan sägas att det alltså finns viss lagstiftning som på olika sätt reglerar den svenska arbetsmarknaden. I samband med nyhetssändningar, politiska debatter och annat hör man emellanåt talas om begrepp såsom LAS (vilket syftar på lagen om anställningsskydd) samt MBL (här åsyftas lagen om medbestämmande i arbetslivet, eller medbestämmandelagen som den ibland kallas). Nämnvärt är vidare att i och med Sveriges medlemskap i EU finns det viss EU-reglering som man måste ta hänsyn till, exempelvis med anledning av kravet på fri rörlighet för personer, kapital, varor samt tjänster.
LAS handlar alltså om anställningsskydd och uppställer vissa regler till skydd för arbetstagare. Som huvudregel är LAS tvingande och måste därmed följas (ifall man ingått ett avtal som ger en arbetstagare sämre rättigheter än LAS kan det avtalet anses ogiltigt), men det är ändå möjligt att göra vissa undantag från bestämmelserna i LAS till exempel genom kollektivavtal. En av de viktigaste reglerna i LAS är kravet på att arbetsgivaren måste ha saklig grund för att säga upp en arbetstagare det är alltså inte tillåtet att hur som helst säga upp personal. Arbetsgivaren får vidare inte avskeda en arbetstagare under vilka omständigheter som helst, utan för att avsked skall tillåtas krävs att arbetstagaren grovt har försummat sina åtaganden gentemot arbetsgivaren. LAS slår även fast regler kring olika anställningsformer, exempelvis stadgas att anställningsavtal som huvudregel ingås tills vidare det finns följaktligen en presumtion om att man är fast anställd om inget annat bevisligen avtalats.
MBL slår fast att såväl arbetstagare som arbetsgivare har en föreningsrätt, alltså en rätt att tillhöra och verka i arbetstagar- respektive arbetsgivarföreningar. Vad gäller själva medbestämmandet, så kan nämnas att MBL stadgar att arbetstagarföreningar under vissa omständigheter har rätt att förhandla med arbetsgivare/arbetsgivarförening i frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivaren och en arbetstagare som är medlem i arbetstagarföreningen. Arbetsgivare har vidare en viss skyldighet att förhandla med en arbetstagarorganisation som denne ingått kollektivavtal med, innan arbetsgivaren beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet (till exempel i samband med planerade uppsägningar eller annan omstrukturering av företaget).
Kollektivavtal är, som nämnts, mycket viktiga på den svenska arbetsmarknaden. Lagstiftaren har inte ansett att alla arbetsrättsliga frågor bör lagstiftas om, utan istället sätter man sin tilltro till att parterna på arbetsmarknaden skall kunna reglera vissa frågor på egen hand. Kollektivavtal kompletterar och fyller därför ut lagstiftningen och används för att detaljreglera vissa frågor, huvudsakligen rörande arbetstagares anställningsvillkor alternativt förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare. I första hand är det arbetstagarorganisationer (fackföreningar) som ingår kollektivavtal med arbetsgivarorganisationer, men kollektivavtal kan även ingås mellan en arbetstagarorganisation och en enskild arbetsgivare. Kollektivavtal gäller därmed vanligtvis en specifik bransch inom denna bransch blir kollektivavtalet i allmänhet vägledande vad gäller villkor i anställningsavtal och dylikt. Även om en viss arbetsgivare inte är bunden av något kollektivavtal, så kan det kollektivavtal som finns inom den bransch där arbetsgivaren är verksam trots allt ha en viss betydelse. Slutligen kan nämnas att arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av ett kollektivavtal i något varierad grad har en så kallad fredsplikt, vilken innebär att de som huvudregel inte får vidta någon stridsåtgärd gentemot varandra (exempelvis strejk, lockout, blockad etcetera).