Förhandlingsskyldighet mot icke-avtalsslutande organisation


I medbestämmandelagen finns en bestämmelse som gör att en arbetsgivare i vissa fall måste beakta även sådana organisationer som den inte har slutit kollektivavtal med. Regeln går ut på att en arbetsgivare har förhandlingsskyldighet för sådana frågor som särskilt angår en medlem i en viss organisation.

Syftet med regleringen är främst att medge icke-avtalsslutande organisationer förhandlingsrätt vid exempelvis omplaceringar av enskilda arbetstagare och liknande situationer. Skulle en omplacering omfatta mer än en enskild arbetstagare får en bedömning göras från fall till fall huruvida omplaceringarna kan anses särskilt angå dessa arbetare. I den praxis som finns angående begreppet ”särskilt angå”, vilket är en förutsättning för att förhandlingsskyldighet ska föreligga, har det nästan uteslutande rört sig om situationer där endast en enskild arbetstagare har omfattats av en omplacering eller liknande. Arbetsdomstolen utgår alltså från att om en fråga endast rör en enskild arbetstagare föreligger i normalfallet förhandlingsskyldighet. Regeln är i princip inte tillämplig om en fråga för flera än en arbetstagare.

I ett mål från mitten av åttiotalet gjorde en icke-avtalsslutande organisation gällande att arbetsgivaren hade brutit mot reglerna om icke-avtalsslutande organisations rätt till förhandling. Arbetsgivaren hade underlåtit att förhandla innan beslut om uppsägning och omplacering av den icke-avtalsslutande organisationens medlemmar. Bakgrunden till tvisten var att det hade uppstått en arbetsbristsituation hos arbetsgivaren. Enligt domstolen är det avgörande vid en bedömning om huruvida arbetsgivaren är förhandlingsskyldig mot icke-avtalsslutande organisation om beslutet får anses ha anknytning till enskilda arbetstagares rent individuella förhållanden eller om det istället har anknytning till en större eller mindre del av arbetsgivarens verksamhet. I målet kom domstolen fram till att frågan var av allmän betydelse för företaget och dess anställda, vilket innebar att det inte angick den icke-avtalsslutande organisationens medlemmar särskilt. Det spelade ingen roll att beslutet att beslutet i sig fick konsekvenser för ett flertal av den icke-avtalsslutande organisationens medlemmar.

Den ovan refererade domen innebär i princip att förhandlingsrätt vid nedläggning av större delar av en verksamhet endast tillkommer organisationer som har kollektivavtal med arbetsgivaren. Något som ligger i linje med den relativt restriktiva tillämpningen av regeln om förhandlingsrätt för icke-avtalsslutande organisationer. En tumregel kan sägas vara att vad som angår samtliga inte angår någon särskilt. Det är vidare inte tillräckligt att ett beslut påverkar en enskild arbetstagare för att beslutet ska anses särskilt angå arbetstagaren. Bestämmelsen bör istället tolkas som att endast beslut som till sitt syfte riktar sig mot en enskild arbetstagare angår någon särskilt. Anledningen till att möjligheten till förhandling för icke-avtalsslutande organisationer är begränsad är att lagstiftaren har velat att förhandling inför beslut av större betydelse ska vara förbehållet avtalsslutande organisationer.

Bläddra bland juridiska artiklar