Det finns en mängd specialregler som gäller för avtal mellan konsumenter och näringsidkare. Dessa regler har ofta som syfte att skydda konsumenterna, eftersom lagstiftaren anser att konsumenten som grundprincip är den svagare parten i avtalsförhållandet. Det finns särskilda regler som gäller exempelvis för köp av varor och tjänster, men även mer allmänt hållna regler för konsumentavtal (avtal mellan en konsument och en näringsidkare). Nedan kommer ett urval av viktiga grundregler, som gäller för villkor i princip alla konsumentavtal, att diskuteras.
Förbud mot oskäliga avtalsvillkor
Avtalsvillkor i konsumentavtal får, som huvudregel, inte vara oskäliga mot konsumenten. Kravet på skälighet gäller framförallt de avtalsvillkor som berör priset, men även andra omständigheter kan anses innefattas av skälighetskravet. Om ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt kan Marknadsdomstolen, vanligtvis på Konsumentombudsmannens uppmaning, komma att förbjuda näringsidkaren att använda sig av detta eller liknande avtalsvillkor i sina framtida konsumentavtal för att detta ska ske krävs att ett förbud anses påkallat från allmän synpunkt eller i övrigt anses ligga i konsumenternas (samt även konkurrenternas) intresse. Ett förbud kan också, i vissa situationer, vara förenat med vite. Ifall näringsidkaren bryter mot förbudet så blir denne i så fall tvungen att betala det bestämda vitet, en på förhand bestämd summa pengar. I vissa fall behöver inte Marknadsdomstolen involveras för att ett förbud ska kunna meddelas utan Konsumentombudsmannen kan på egen hand besluta om ett så kallat förbudsföreläggande. Efter att den näringsidkare som använt sig av oskäliga avtalsvillkor godkänt förbudsföreläggandet, så gäller förbudet på samma sätt som om det vore meddelat av Marknadsdomstolen.
Tolkning av avtalsvillkor
Bland annat för att skydda konsumenter mot svårtolkade och alltför omfattande standardavtal, som eventuellt har ännu mer svårtolkade finstilta paragrafer, så finns det vissa regler angående hur villkor i konsumentavtal ska tolkas. Om innebörden av ett avtalsvillkor, som inte har varit föremål för individuell förhandling (och alltså därmed troligen ingår i ett standardavtal som näringsidkaren använder sig av), är oklar och det uppstår en tvist mellan konsumenten och näringsidkaren rörande avtalsvillkoret så ska det aktuella avtalsvillkoret tolkas till konsumentens fördel.
Avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling kan i vissa fall komma att jämkas (dvs. ändras och anpassas), eller helt bortses från, om avtalsvillkoret anses oskäligt med hänsyn till exempelvis avtalets innehåll eller omständigheterna vid avtalets tillkomst. Här avses till exempel att avtalet är mycket omfattande och svårbegripligt eller att konsumenten inte getts tillräckligt med tid för att gå igenom avtalet. Ibland kan nödvändigheten av att jämka eller bortse från ett särskilt avtalsvillkor också leda till att avtalet i sin helhet måste jämkas eller bortses från, men i vissa situationer har konsumenten rätt att begära att avtalet i övrigt ska gälla utan ändringar. Att lägga märke till är att vid tvister angående tolkningen av villkor i konsumentavtal presumeras (antas) att avtalsvillkoret inte har varit föremål för individuell förhandling, så länge inte annat kan visas vilket alltså kan vara fördelaktigt för konsumenten i samband med tolkningen av avtalsvillkorets betydelse.