I vissa avtalssituationer vill inte avtalsparterna att vanliga rättegångsregler skall gälla, då detta kan innebära en längre process och offentliggörande av känsliga uppgifter; en process i vanlig domstol är nämligen offentlig. I sådana fall kan parterna bestämma att ett skiljeförfarande skall användas istället. En sådan överenskommelse innebär att parterna avsäger sig sin rätt till vanlig domstolsprövning. En skiljeklausul kan antingen föreskriva att alla framtida tvister skall prövas genom ett skiljeförfarande eller att en redan uppkommen tvist skall prövas genom skiljeförfarande. Eftersom parterna är skyldiga att ersätta skiljemännen för deras arbete, vilket kan bli väldigt kostsamt, är det främst då stora värden står på spel som skiljeförfarande blir aktuellt
Skiljeavtal
I ett skiljeförfarande skall vardera parten utse en skiljeman och sedan utses en tredje skiljeman av de två skiljemännen. Det är skiljemännen som skall döma i tvisten och agerar på så vis som ett substitut för en domare. Oftast är skiljemännen jurister som har speciell kunskap gällande det tvisten handlar om. När en skiljeklausul finns i ett avtal är en vanlig domstol förhindrad att pröva tvisten. Dock gäller detta endast om någon av parterna yrkar att domstolen är obehörig. Detta beror på att parterna själva avtalar om skiljeförfarande och ett sådant avtal kan frångås om det är parternas gemensamma vilja. När ett avtal, som innehåller en skiljeklausul, är bindande enligt vanliga avtalsrättsliga regler uppkommer ett skiljeavtal. Skulle det vara så att avtalet är ogiltigt innebär inte detta i sin tur att skiljeavtalet är ogiltigt. Detta beror på att man anser att bestämmelsen om skiljeförfarande är ett eget avtal, d.v.s. att det finns två avtal; huvudavtalet och skiljeavtalet. Dock bör man uppmärksamma att det finns situationer då en skiljeklausul anses vara ogiltig. Då den ena parten har stora ekonomiska tillgångar och den andra parten endast har mer begränsade tillgångar, om avtalet exempelvis ingåtts mellan ett stort och ett litet företag, kan ibland en skiljeklausul anses vara oskälig och på så vis lämnas utan avseende. Vidare är en skiljeklausul oftast inte giltig om den avtalats mellan en näringsidkare och konsument innan en tvist har uppkommit.
Skiljeförfarande
Ett skiljeförfarande inleds genom att den ena parten skriftligen begär en skiljedom. Denna begäran skall lämnas till motparten och innehålla information om vilken fråga som skall behandlas i skiljeförfarandet och vilken skiljeman parten vill utse. Inom trettio dagar från dagen då en sådan begäran når motparten skall parten skriftligen meddela vem han vill utse till skiljeman. När motparten underrättats om vem som valts till skiljeman kan parten inte byta skiljeman, om motparten inte samtycker. Vidare skall den som påkallat skiljeförfarandet, d.v.s. käranden, inom en viss tid ange sina yrkanden, d.v.s. vad denne vill att skiljedomen skall innehålla, och grunderna som käranden vill åberopa till stöd för yrkandena. Därefter skall motparten, d.v.s. svaranden, inom en viss tid ange sin inställning till kärandens yrkanden och grunderna för inställningen. Båda parter har rätt föra sin talan både skriftligen och muntligen. Skiljemännen avgör slutligen frågorna i målet genom en skiljedom. Denna dom är bindande för parterna.
Ogiltighetsförklarande och klander av skiljedom
Det finns dock vissa möjligheter att klandra och ogiltigförklara en skiljedom. Först bör nämnas att en skiljedom inte kan angripas på den grund att den skulle vara materiellt oriktig. Med materiell oriktighet menas bland annat att skiljemännen skulle ha bedömt frågan i målet felaktigt, gjort en oriktig bevisvärdering, missuppfattat praxis, tolkat avtal felaktigt m.m. Dock är en skiljedom ogiltig om frågan enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän. I sådana fall måste en domstol avgöra frågan. Exempel på detta är äktenskapsmål, vårdnadstvister och brottmål. Vidare är skiljedomen ogiltig om skiljeförfarandet har skett på ett sätt som är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen. Som exempel kan nämnas att en part inte fått möjlighet att framställa sin talan innan domen eller att en part förpliktas göra något som inte är tillåtet enligt lag. Slutligen är skiljedomen ogiltig om inte alla tre skiljemän undertecknat domen. Klandertalan mot skiljedomen kan exempelvis föras för det fall skiljemännen har gått utöver sitt uppdrag, d.v.s. dömt över något de inte har behörighet över, eller om skiljemännen har begått något fel i handläggningen. För att en part skall kunna klandra skiljedomen krävs att parten har gjort invändning om felet redan i skiljeförfarandet. Slutligen bör nämnas att ogiltighets- och klandertalan väcks i hovrätten.