Med vattendrag menas åar, älvar, bäckar och floder. Det finns ingen enhetlig benämning och något generellt storlekskrav finns inte. Begreppet rör sig snarare om en sammanfattande benämning på olika typer av strömmar med ytspänning.
Vattenbortledning avser dels ytvattentäkter, d.v.s. när vattenbortledningen har som syfte att tillgodose vattenförsörjningen, men även bortledning av ytvatten i andra syften än att tillgodogöra sig vattnet. Vattenbortledning kan han olika typer av ändamål och är att anse som en vattenverksamhet. Sådana ändamål kan vara bevattning, vattenförsörjning eller värmeutvinning. Vattenbortledningen kan även ha som syfte att främja annan vattenverksamhet. För att få bedriva vattenverksamhet krävs att verksamheten är samhällsekonomiskt motiverad. Med detta menas att överväganden ska göras mellan kostnaden för verksamheten och den effekt verksamheten får på miljön i förhållande till de positiva effekterna. Det är alltså inte endast rena ekonomiska överväganden, även om ekonomin spelar stor roll, utan hänsyn ska tas till exempelvis fisket eller möjligheten för annan verksamhet att i framtiden bedrivas på samma plats. Bedömningen görs från fall till fall, med rimliga ekonomiska analyser för anläggningskostnaderna och uppskattningar av verksamhetens inverkan på miljön. Fördelarna ses ur såväl allmän som enskild synpunkt. Särskild hänsyn ska tas till effekten på djurlivet och den som vill bedriva vattenverksamhet är tvungen att vidta åtgärder för att skydda exempelvis fisket. Målsättningen är att naturen ska lämnas så intakt som möjligt och att människor i omgivningen inte ska drabbas. Däremot ska verksamhetsutövaren inte åläggas oskäliga kostnader för att skydda miljön. Om kostnaden anses orimlig i förhållande till den skada som skulle uppstå om åtgärden inte vidtogs, finns möjlighet att befria verksamhetsutövaren från skyldigheten.
Generellt krävs tillstånd för vattenbortledning när en ny verksamhet påbörjas. Med ny verksamhet åsyftas även en större utbyggnad av en redan befintlig verksamhet. Sådan prövning görs från fall till fall. Även i de fall då tillstånd inte krävs finns det möjlighet för verksamhetsutövaren att begära sådan. För åtgärder inom särskilda skydds- eller bevarandeområden krävs alltid tillstånd för att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt påverkar miljön inom området. Det finns däremot undantag från tillståndsplikten som exempelvis när åtgärden inte har några alternativa lösningar och genomförs av tvingande orsaker som har ett väsentligt samhällsintresse.
Vid vattenverksamheter inom ett särskilt skydds- eller bevarandeområde krävs regeringens tillstånd. Vanligtvis är det annars kommunen som lämnar tillstånd när en ny vattenverksamhet ska etableras. Det finns ändå tillfällen då regeringen på eget initiativ kan besluta om tillstånd för sådan verksamhet som kommunen annars beslutar om. Detta kan regeringen göra om den föreslagna verksamheten kommer ha mer än bara en obetydlig inverkan på miljön. Återigen kan det vara svårt att veta vad som exakt avses med begreppet. Vad som är obetydligt bedöms från fall till fall. Regeringen är däremot försiktig med att inskränka kommunernas självstyre.
Det finns även möjlighet för kommunfullmäktige att lyfta upp frågan om tillåtlighet för vattenbortledning till regeringen, om vattenbortledningen kommer anta en viss storlek. Regeringen är då tvungen att besluta om frågan om något uttryckligt hinder för det inte föreligger. Ett sådant hinder kan vara att verksamheten inte är tillståndspliktig från första början.