Stöd och hjälp till den som utsatts för eller bevittnat brott


Den som har blivit utsatt för brott kan under brottsutredningen och rättegången få hjälp och stöd av flera olika aktörer. Vid sidan av de som yrkesmässigt arbetar med stödåtgärder i t.ex. domstolar finns det både privata initiativ och myndigheter (brottsoffermyndigheten) som ägnar sig åt olika former av stödåtgärder under olika delar av utredningen. Följande artikel avser att ge en helhetsbild av vilka möjligheter som erbjuds och hur olika aktörer förhåller sig till varandra. Möjligheterna till juridisk rådgivning behandlas i artiklarna om rättshjälp.

Inledningsvis är det dock bra att ha klart för sig vad termerna ”målsägande” och ”brottsoffer” innebär och vad som är skillnaden mellan dem. Man kan säga att brottsofferbegreppet är ett vidare begrepp, som i sin bredaste bemärkelse även omfattar de som bevittnat brott, medan målsägandebegreppet fokuserar på personens intressen i den rättsliga processen i domstol. Målsäganden är alltså ett rättsligt namn på brottsoffer eller ”den mot vilken brott blivit begånget” eller som på grund av brott ”blivit förnärmad eller lidit skada”. Bedömningen av dessa villkor görs på objektiv grund genom att man ser till vems intressen som skyddas av det aktuella straffstadgandet. Exempelvis finns det i princip ingen målsägande i processer som gäller brott mot allmänheten, utan målsäganden förekommer främst i samband med brott mot person (misshandel, sexualbrott m.m.). Genom att använda termen målsägande vill man undvika den stigmatiserande benämningen brottsoffer och lyfta fram att personen kan ta en aktiv roll i rättegången genom att exempelvis driva egna skadeståndskrav.

Ett av de steg som kan vara svårast att ta för en person som utsatts för eller bevittnat brott är att ta initiativ till en polisanmälan och att initiera en rättslig process. Psykologiska reaktioner på brottet som chock, förnekelse och trauma kan göra det svårt att över huvud taget förstå att man blivit utsatt för ett brott och sociala kopplingar till gärningsmannen är en omständighet som kan göra situationen än mer komplex. För stöd och vägledning i framförallt akuta och inledande skeden kan man exempelvis vända sig till kommunens socialtjänst, brottsofferjourer, kvinnojourer m.m. Om man behövt vara i kontakt med vården på grund av brottet ska det finnas rutiner som gör att personen hänvisas till sådana aktörer som kan erbjuda olika former av stöd och hjälp, och i vissa fall finns en skyldighet för vården att kontakta polis eller socialtjänst.

När brottet polisanmälts, och under en eventuell förundersökning, kommer man som brottsoffer att få berätta om händelserna i förhör som dokumenteras. Personer som bevittnat brott kallas på samma sätt till vittnesförhör. Om tolk behövs ska en sådan närvara. Eftersom förhören innebär att händelserna måste återupplevas genom berättande kan situationerna vara mycket psykologiskt påfrestande. Därför ska det finnas möjlighet till stöd under vittnesförhören genom att man får lov att ha med sig någon person som sällskap, under förutsättning att denne inte påverkar framställningen. Sådana så kallade stödpersoner kan vara vem som helst man känner och har förtroende för, men personen är bara där för att ge sitt stöd och får inte uttala sig under förhöret.

Om ett målsägandebiträde utsetts av rätten ska han eller hon däremot vara med vid förhöret och, till skillnad från stödpersoner, ta till vara sin klients intressen genom att exempelvis hindra att brottsoffret pressas eller genom att stoppa vissa typer av kränkande frågor (t.ex. irrelevanta frågor om hur en person som utsatts för sexualbrott varit klädd eller dennes tidigare sexuella erfarenheter). Målsägandebiträdet följer sedan med genom hela processen, vilket i sig kan vara en stor källa till trygghet och kontinuitet.

Om brottsoffret eller vittnet är ett barn får vårdnadshavare eller förälder vara med under förhör och rättegång för att ta tillvara barnets rätt. Om situationen är sådan att brottet har förövats mot ett barn under arton år av en vårdnadshavare eller t.ex. dennes partner och brottet har fängelse i straffskalan ska dock en särskild företrädare för barnet utses istället. En särskild företrädare har större möjligheter att aktivt ta till vara barnets rättsliga intressen under rättegången och påminner alltså om ett målsägandebiträde. Om barnet har två vårdnadshavare som lever åtskilda och en av dem är misstänkt för brottet kan den andra vårdnadshavare utses som särskild företrädare. Skulle det bedömas vara till barnets bästa att en särskild företrädare ändå utses så ska detta göras. Det kan tilläggas att barn som bevittnat våld i hemmet även kan ha rätt till så kallad brottsskadeersättning av staten.

Det är också värt att nämna att åklagaren, i de fall målsägandebiträde inte utses, har i uppgift att ta tillvara målsägandens rättsliga intressen under rättegången genom att vid sidan om åtalet även driva målsägandens enskilda skadeståndskrav.

Under rättegången förekommer ytterligare förhör med målsäganden och vittnen, och dessa spelas numera in med ljud och bild. Innan rättegången inleds erbjuds vid i princip alla svenska tingsrätter och hovrätter de som ska vittna att få samtala med ett vittnesstöd. Vittnesstöd arbetar ideellt vid svenska domstolar och kan vara särskilt viktiga för de som inte har haft någon liknande hjälp tidigare, och de erbjuder både stöd och svarar på praktiska frågor som hur rättegången och förhöret kommer att gå till. Det kan vara bra att i förväg kontakta domstolen så att man kan försäkra sig om att det säkert finns ett vittnesstöd på plats.

Bläddra bland juridiska artiklar