När två parter inte kan komma överens kan de gå till domstol för att lösa tvisten. Detta kallas för tvistemål och kan röra allt ifrån obetalda skulder till arvstvister och vårdnadsmål. Tvistemål handläggs i första hand av tingsrätten, vars domar kan överklagas till hovrätten och i sista hand till Högsta Domstolen.
När en person vill väcka talan i ett tvistemål ska han eller hon lämna in en stämningsansökan till tingsrätten. Personen som väcker talan kallas för käranden. Huvudregeln är att ansökan ska lämnas in till den domstol där motparten (svaranden) har sin hemvist. En stämningsansökan ska innehålla uppgifter om vad som yrkas, bakgrunden till yrkandet och vad som åberopas som bevisning i målet. I Sverige krävs inte att parterna är företrädda av advokater, utan de kan välja att själva föra sin talan inför domstol. Personen som väcker talan måste betala en ansökningsavgift till domstolen.
I princip är domstolen skyldig att ta upp alla mål till bedömning, såvida de inte är uppenbart ogrundade. Om stämningsansökan är komplett utfärdar domstolar stämning och uppmanar motparten att yttra sig. Svaranden ska ange sin inställning till yrkandet och eventuell bevisning han eller hon åberopar. Om svaranden inte avger något svar kan domstolen döma till kärandens fördel utan att pröva målet i sak. Detta kallas tredskodom och kan bara utdömas om svaranden har tagit del av stämningsansökan. Det går att överklaga en tredskodom och tingsrätten tar då upp målet igen. I brådskande ärenden kan domstolen fatta tillfälliga beslut, som gäller till dess att rätten har hunnit behandla målet i sin helhet. Sådana beslut kallas interimistiska beslut och är vanliga i t.ex. mål om vårdnad av barn.
I tvistemål är det att vanligt att parterna kallas till en förberedande rättegång, s.k. muntlig förberedelse, för att reda ut vad tvisten handlar om och eventuellt nå en förlikning. I andra fall avgörs målet genom skriftväxling mellan parterna. Om det krävs för att avgöra målet kallar tingsrätten till rättegång, s.k. huvudförhandling, dit alla parter och eventuella vittnen kallas. Vid en huvudförhandling i tvistemål består rätten i allmänhet av en eller tre domare. Om målet rör mindre än ett halvt basbelopp avgörs det av en domare. Om målet rör familjemål består rätten av en domare och tre nämndemän.
Huvudförhandlingen inleds med att käranden anger vad han eller hon yrkar. Motparten anger sin inställning, d.v.s. om han eller hon godtar eller motsätter sig yrkandet. Därefter anger parterna i detalj vilka fakta och bevisning de stöder sig på. Om parterna vill kan de höras under s.k. sanningsförsäkran. De lovar då att tala sanning under förhören. Därefter hålls förhör med eventuella vittnen. Innan vittnena hörs är de skyldiga att avge vittnesed, där de försäkrar att de ska säga sanningen. Bryter de mot detta kan de dömas till fängelse för s.k. mened. Rättegången avslutas med med att parterna slutför sin talan.
När en rättegång har påbörjats ska den i princip pågå i ett sammanhang utan avbrott. Om det är ett komplicerat mål kan huvudförhandlingen pågå i flera dagar. Domen kan antingen avkunnas muntligt av domaren direkt efter huvudförhandlingen eller skriftligt vid ett senare tillfälle. Det ska stå i domen hur den kan överklagas och inom vilken tid. Huvudregeln är att den förlorande parten ska stå för rättegångskostnaderna, inklusive motpartens kostnader. I familjemål står normalt parterna själva för sina kostnader. Vissa kostnader kan täckas av försäkring för rättsskydd.