Rättsprocesser kan bli ganska dyra. För att undvika att processerna blir alltför dyra för parterna, då processen gäller små värden, har reglerna om så kallade småmål införts. För småmålen gäller till exempel särskilda regler om rättens domförhet samt om rättegångskostnader. Vad är då ett småmål? Ett småmål är ett dispositivt tvistemål där värdet av det som yrkas inte uppenbart överstiger ett halvt prisbasbelopp. (Prisbasbeloppet för år 2012 är 44 000 kronor, vilket gör att värdegränsen för att ett mål ska räknas som ett småmål är 22 000 kronor år 2012). Vi ska nu studera reglerna om när ett småmål föreligger närmare. Vid hänvisning till värdegränsen avses prisbasbeloppet för år 2012.
Ett småmål är alltså ett mål där det yrkade värdet inte uppenbart överstiger ett halvt prisbasbelopp. För att avgöra om det är fråga om ett småmål eller inte måste man därför ta ställning till huruvida värdet av det yrkade överstiger ett halvt prisbasbelopp eller inte. Hur en sådan bedömning görs och om en sådan bedömning över huvud taget kan göras beror till stor del på vad käranden yrkar. Om käranden yrkar att svaranden ska dömas att betala ett visst belopp till käranden är frågan enkel, eftersom det belopp som käranden yrkar då blir bestämmande för om det är ett småmål eller inte. Om käranden yrkar att svaranden ska dömas att betala 20 000 kronor till käranden på grund av ett avtalsbrott är det fråga om ett småmål. Har käranden flera alternativa yrkanden, som avser olika belopp, tar man hänsyn till det högsta beloppet. I detta skede går rätten alltså inte in och gör någon bedömning om käranden har fog för sitt yrkande eller vad det slutliga beloppet kan antas bli. Yrkar käranden istället att svaranden ska utge viss egendom, till exempel en båt, måste rätten dock göra en bedömning av hur mycket egendomen är värd. Denna bedömning kan oftast inte göras helt exakt, utan det blir oftast fråga om ungefärliga uppskattningar av egendomens värde. Kan man inte värdera egendomen alls eller om värderingen är tveksam ska det inte anses vara fråga om ett småmål.
Om det är fråga om en så kallad fastställelsetalan, till exempel att käranden yrkar att rätten ska fastställa att svaranden är skadeståndsskyldig, men inte yrkar att rätten ska döma svaranden att betala ett visst belopp till käranden, kan det vara mycket svårt att göra en värdering av yrkandets värde. Detta gör att ett mål som gäller en fastställelsetalan väldigt sällan kan anses vara ett småmål.
Då man bedömer om ett mål ska anses vara ett småmål eller inte ska man inte ta hänsyn till de rättegångskostnader som kan uppstå i anledning av målet. Att man kan anta att rättegångskostnaderna kommer överstiga 22 000 kronor gör alltså inte att målet inte ska räknas som ett småmål.
Värdet av det som yrkas ska fastställas till det värde som kan antas gälla den dag då talan väcks. I tvistemål väcks talan då stämningsansökan kommer in till rätten. Det är alltså förhållandena vid denna tidpunkt som ska läggas till grund för bedömningen av värdet av det yrkade. Detta kan få betydelse till exempel då parterna tvistar om ett belopp som anges i utländsk valuta, eftersom växlingskursen kan skifta från dag till dag, eller då parterna tvistar om ränta, eftersom man vid bedömningen då bara tar hänsyn till den ränta som förfallit då stämningsansökan kom in till rätten.
I vissa fall väcks talan genom ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning. Värdet av det yrkade bestäms då utifrån de förhållanden som gällde den dag då rätten beslutade att tvisten skulle handläggas som ett tvistemål. Om yrkandet föranletts av ett enskilt anspråk i brottmål gäller motsvarande, värderingen sker utifrån förhållandena den dag då rätten beslutar att det enskilda anspråket ska handläggas som ett tvistemål och inte som ett brottmål.
I vissa fall kan man göra undantag från reglerna om småmål, fastän värdet av det yrkade understiger ett halvt prisbasbelopp. Detta är fall där en part då han eller hon för första gången för talan i målen yrkar att allmänna regler ska tillämpas och samtidigt gör sannolikt att den bakomliggande tvisten rör ett värde som är högre än ett halvt prisbasbelopp. Dessutom kan undantag göras från reglerna om småmål då en part gör sannolikt att utgången i målet annars är av betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Både käranden och svaranden kan yrka att målet ska handläggas enligt de vanliga reglerna, istället för enligt reglerna om småmål.
Yrkande om att rätten ska handlägga målet enligt de allmänna reglerna måste framställas första gången parten för talan i målet. Denna bestämmelse finns, eftersom det har ansetts vara viktigt att man redan på ett mycket tidigt stadium ska ta ställning till om det är ett småmål eller inte och därmed avgöra vilka regler som ska tillämpas på målet. Bestämmelsen innebär att käranden redan i sin stämningsansökan måste yrka att de allmänna reglerna ska gälla och dessutom i stämningsansökan göra sannolikt att den bakomliggande tvisten rör högre belopp eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. För svarandens del innebär detta att svaranden i sitt svaromål ska yrka att de allmänna reglerna ska gälla.