Medling innebär att två eller flera parter som tvistar om något på egen hand frivilligt försöker nå en överenskommelse med hjälp av en medlare. Medlaren är en tredje man som ska agera oberoende och opartiskt för att hjälpa parterna att nå en lösning på tvisten. Det är alltid frivilligt att välja medling och medlaren har ingen befogenhet att tvinga på parterna en lösning. Han eller hon kan antingen vara professionell medlare eller en tredje person som båda parterna har förtroende för. Medling kan ske antingen privat, vid domstol eller vid en annan myndighet. Det vanliga är att parterna gemensamt väljer en medlare.
Det kan finnas olika skäl till att välja medling för att lösa en konflikt. Det kan vara alltifrån att vilja lösa tvisten så snabbt som möjligt, undvika rättegångskostnader eller undvika insyn från allmänheten. I vissa fall kan det vara viktigt att lösa tvisten i samförstånd för att parterna även i framtiden ska kunna ha goda och nära relationer. Ytterligare ett skäl kan vara att medling erbjuder större flexibilitet, eftersom parterna själva till stor del kan utforma utgången.
Ofta går medlingen till så att parterna går igenom sina grunder och yrkanden. Medlaren undersöker sedan möjligheten till förlikning med båda parterna, ofta genom enskilda diskussioner. Därefter upprättas normalt ett förlikningsavtal. Medlaren har rätt till ersättning för sitt arbete. I princip står parterna för denna kostnad, men ibland betalas den av staten.
För vissa typer av tvister står det uttryckligen i lagen att medling ska användas. Detta gäller exempelvis vissa arbetsmarknadstvister mellan arbetsgivarpart och arbetstagarpart vid förhandlingar om löner och allmänna anställningsvillkor. Det finns även möjlighet till medling i hyrestvister. Om t.ex. en hyresvärd och en hyresgäst tvistar i en fråga som rör hyresförhållandet kan de vända sig till hyresnämnden och begära att nämnden medlar i tvisten. Hyresnämnden lägger fram ett förslag till överenskommelse om parterna inte själva kan komma till en lösning. Det finns motsvarande möjlighet till medling i tvister om arrende. Medling är även föreskriven för vissa upphovsrättstvister.
Medling används även ofta vid familjerättstvister där barn är inblandade. Detta sker vanligen i form av s.k. samarbetssamtal där föräldrar samtalar med hjälp av en tredje part i syfte att nå enighet i frågor om vårdnad och ungänge med barn. Kommer föräldrarna överens kan de avtala om vårdnad, boende och umgänge. Avtalet gäller om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Att avtalet gäller innebär att det får samma verkan som en domstols dom. Det betyder bl.a. att avtalet kan ligga till grund för verkställighet.
Medling kan även användas för att lösa affärsrättsliga tvister. Stockholms Handelskammare har utarbetat särskilda regler för sådana fall som reglerar medlarens ställning och upplysningsplikt, sekretess, utseende av medlare, handläggning och kostnader för medlingen.
I vissa fall är det även möjligt att använda sig av medling när ett mål redan har gått till domstol. Domstolen kan förordna om att en särskild medlare ska försöka förlika parterna, om det med hänsyn till målets beskaffenhet är lämpligare än att domaren i målet försöker förlika parterna. Medlaren är en utomstående person som kan vara expert på området, domare eller advokat. Parterna ska godkänna att medling sker.
Det finns dessutom ett antal nämnder som verkar för medling inom olika områden. Inom försäkringsbranschen finns det t.ex. flera nämnder med uppgift att verka för att tvister mellan exempelvis ett försäkringsbolag och en försäkringstagare skall kunna lösas på ett smidigt och opartiskt sätt. Ofta är de inriktade på tvister mellan näringsidkare och konsumenter.