Nöd


Under vissa omständigheter anses det orimligt och oskäligt att en gärning, som under normala omständigheter är att bedöma som brottslig, skall leda till ansvar för brott för den person som begått gärningen. Exempelvis är det vanligtvis brottsligt att med uppsåt slå sönder en annan persons egendom – detta agerande utgör typiskt sett brottet skadegörelse. Ifall situationen emellertid är sådan att en person befinner sig inne i ett brinnande hus och är förhindrad från att kunna ta sig ut genom dörren och därför slår sönder en fönsterruta för att kunna ta sig ut och sätta sig i säkerhet, så anser nog de flesta människor att det skulle vara orättvist att personen döms för skadegörelse i och med sitt agerande. Bland annat med anledning härav, finns det lagstiftning rörande så kallade allmänna grunder för ansvarsfrihet.

En situation som kan komma att leda till ansvarsfrihet är just ifall man befinner sig i nöd – till exempel på så sätt som diskuterats ovan; att man är fast i ett brinnande hus. Befinner en person sig i nöd, så utgör de gärningar som denne utför som huvudregel inget brott. Detta stadgande gäller dock med vissa begränsningar. Med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som orsakas annan, och omständigheterna i övrigt, får agerandet inte vara oförsvarligt. Detta betyder att, för att ansvarsfrihet på grund av nöd skall kunna föreligga, så bör den nödställde exempelvis göra en viss avvägning mellan hur pass allvarlig faran i den aktuella situationen är och sättet som denne handlar på. Det finns en viss skyldighet att inte orsaka större skador på annans egendom, än vad som försvarligt med anledning av situationen. Som grundprincip kan man kanske även säga att en nödställds agerande skall ha ett visst samband med den nödsituation som personen befinner sig i och framförallt syfta till att undanröja/undkomma nödsituationen. Detta för att agerandet skall kunna anses försvarligt och för att ansvarsfrihet på grund av nöd skall kunna komma ifråga. Till exempel är det självfallet försvarligt att slå sönder en fönsterruta ifall det krävs för att man skall lyckas undkomma en eldsvåda, men det innebär förstås inte att det är försvarligt att samtidigt förstöra en massa andra föremål som bara råkar finnas tillgängliga. Vidare gäller ansvarsfrihet med anledning av nöd som huvudregel endast medan själva nödsituationen varar eller rentav är akut; efter att nödsituationen upphört är det vanligtvis inte längre ursäktligt att bete sig som om man vore nödställd.

Vad utgör då egentligen en nödsituation, utöver att exempelvis befinna sig mitt i en brand, som tidigare nämnts? I lagstiftningen slås fast att ”nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse”. Värt att nämna är att så kallat nödvärn kan sägas vara en ansvarsfrihetsgrund som har företräde framför nöd. Kan det bedömas vara fråga om en nödvärnssituation likaväl som en nödsituation, så åberopar man därmed nödvärn och inte nöd. Även i nödvärnssituationer kan till exempel liv, hälsa eller egendom vara hotat av fara. Vid nödvärn handlar det emellertid i princip alltid om att det är någon som är utsatt för vissa slags brott, vilket ger just ger en rätt att åberopa nödvärn. Vid en nödsituation behöver det, å andra sidan, inte vara så att nöden är orsakad av någon annans brottsliga agerande, utan nödsituationen kan likaväl vara orsakad av en ren olyckshändelse eller dylikt. För att återigen använda exemplet med eldsvådan, så kan det alltså vara fråga om en nödsituation oberoende av om eldsvådan orsakats genom en olyckshändelse eller kanske genom mordbrand (möjligen även ifall det är den nödställde själv som initialt orsakat branden).

Helt kortfattat skall några fler exempel på vad som mer konkret kan bedömas utgöra nödsituationer nämnas. I ett fall var det fråga om att en person kört bil med ganska mycket högre hastighet än vad som var tillåtet på platsen och därför riskerade att bli dömd för hastighetsöverträdelse. Emellertid hade personen ifråga befunnit sig i nöd, eftersom denne riskerade att råka utför en trafikolycka. Genom att personen ökade sin fart och körde med den höga hastigheten kunde trafikolyckan undvikas – därmed förelåg ansvarsfrihet med hänvisning till nöd. Går man vilse i vildmarken och därmed riskerar att frysa eller svälta ihjäl kan även det bedömas som en nödsituation. Det kan därför anses försvarligt att man bryter sig in i en stuga som man råkar stöta på och man kan därmed i en sådan situation undgå att dömas för brott trots att man kanske brutit upp en dörr och stulit mat.

Bläddra bland juridiska artiklar