Förmans befallning, straffrättsvillfarelse och andra grunder för ansvarsfrihet


I vissa särskilda situationer kan det anses orimligt och orättvist att ett agerande, som i normala fall bedöms som brottsligt, skall leda till ansvar för brott. Så är exempelvis fallet vid nödvärns- eller nödsituationer. Man har, inom rimliga gränser, rätt att använda visst våld i samband med självförsvar. Vid nöd kan man också ha rätt att använda våld eller begå andra gärningar som, under normala omständigheter, bedöms utgöra brott. Även exempelvis poliser kan ha rätt att använda visst våld i samband med sin tjänsteutövning. Det finns alltså en lagstadgad rätt till ansvarsfrihet under vissa speciella omständigheter.

En viktig regel är att i sådana fall som nämnts ovan (vid nöd- eller nödvärnssituationer, polisingripande etcetera) är det inte enbart den person som direkt har rätt att begå en annars straffbelagd gärning som alltså kan beviljas ansvarsfrihet för sitt agerande, utan så kan ske även för en person som kommer till dennes hjälp. För ett par något mer konkreta exempel:

• A blir fysiskt attackerad av B, genom sparkar och slag. A har därmed rätt till nödvärn gentemot B och kan alltså handla på ett sätt som i normalfall skulle anses som brottsligt – exempelvis slå B, vilket annars skulle räknas som någon form av misshandel. C upptäcker att B attackerar A. I detta läge har C rätt att hjälpa A att avvärja B:s attack. C kan därmed också komma att beviljas ansvarsfrihet, ifall denne exempelvis gett B ett knytnävsslag för att skydda A.
• Polisen jagar till fots en misstänkt brottsling, vilken försöker undkomma; en situation som kan leda till att polisen har rätt att använda visst våld mot den misstänkte, för att kunna genomföra ett gripande. Civilpersonen A lägger märke till situationen och hjälper polisen att fånga in den misstänkte, genom att springa ifatt och tackla den misstänkte så att denne faller till marken. Under normala omständigheter skulle ett dylikt agerande kunna räknas exempelvis som någon form av ofredande eller misshandel, men i och med att A agerade på detta sätt för att hjälpa polisen i sitt tjänsteutövande kan det bli aktuellt att bevilja A ansvarsfrihet.

En annan situation då ansvarsfrihet kan komma ifråga är ifall en person begår en gärning på order av någon, under vars lydnad denne står. Förutsatt att personen med beaktande av lydnadsförhållandets art, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt var skyldig att lyda den aktuella ordern, så kan ansvarsfrihet beviljas trots att en normalt sett brottslig gärning begåtts. Denna regel är av vikt framförallt inom militären, där det är av stor betydelse att underlydande följer sina befäls order. Lyder en underordnad inte de order som getts, kan det i sig utgöra ett brott eller rentav leda till att befälet tillåts använda våld gentemot den underlydande. På grund av detta hamnar en underlydande förstås i en väldigt svår situation ifall denne blir beordrad att utföra en normalt sett brottslig gärning – genomför den underlydande ordern så riskerar denne påföljder därav, men genomförs inte ordern så kan även det leda till allvarliga påföljder. Bland annat av denna orsak finns alltså en regel om möjlighet till ansvarsfrihet med anledning av förmans befallning, som det brukar kallas.

Till sist skall något nämnas om möjligheten till ansvarsfrihet på grund av straffrättsvillfarelse. Straffrättsvillfarelse innebär att en person, felaktigt, tror att en viss gärning är tillåten. Att en person begått en gärning i den felaktiga tron att gärningen var tillåten, medför som huvudregel inte att personen undgår att dömas för det brott som gärningen utgör. Ansvarsfrihet med hänvisning till straffrättsvillfarelse är alltså inte aktuellt i normalfallet. Man anses vanligen kunna förutsätta och kräva att de personer som befinner sig i landet känner till vilka lagar och regler som gäller här. Emellertid kan det bli aktuellt med ansvarsfrihet under vissa speciella omständigheter. En specifik situation där möjligheten till ansvarsfrihet fastslås i lagstiftningen är ifall den felaktiga uppfattningen är uppenbart ursäktlig, eftersom ett fel förekommit vid kungörandet den straffrättsliga bestämmelse som berör den potentiella brottsliga gärningen. Det finns även ett något mer diffust stadgande, som fastslår att ansvarsfrihet kan komma ifråga också ifall den felaktiga uppfattningen av annan orsak var uppenbart ursäktlig.

Bläddra bland juridiska artiklar