Att inte betala skatter och avgifter är faktiskt inte något brott i sig. Detta påstående kan tyckas märkligt, men hänger ihop med den tekniska konstruktionen av skattebrotten. Något förenklat kan man säga att skattebrotten är redovisningsbrott, vilket innebär att det inte är de faktiska skatteinbetalningarna som är relevanta, utan redovisningen av de uppgifter som behövs som underlag till skatteberäkningen. Om man redovisat alla skatteunderlag korrekt till Skatteverket, men sedan inte betalar inte den fastslagna skatten så genererar detta alltså inte något åtal för skattebrott. Däremot kommer den uteblivna skatten medföra ett underskott på skattekontot som kan drivas in genom Kronofogdens försorg.
Det finns ett flertal olika brottsrubriceringar som innebär överträdelser av skattelagstiftning. Varje skattebrott har flera villkor som måste vara uppfyllda för att kunna tillämpas och alla villkor kan inte behandlas i detalj här. Generellt kan man säga att det gemensamma för brotten är att en person som haft en skyldighet att lämna in korrekta uppgifter till grund för skatteberäkningen har brustit i detta ansvar. De felaktiga uppgifterna, som lämnats på annat sätt än muntligen, har därigenom medfört en fara för att skatt undandras staten.
För att uppgiftslämnandet ska vara brottsligt krävs att det inte är fråga om vanliga mänskliga misstag utan att det antingen finns uppsåt att undgå beskattning, avsiktligt eller genom en likgiltighet inför risken för att fel skatt bestäms, eller åtminstone en viss grad av kvalificerat slarv eller vårdslöshet (oaktsamhet). Uppsåt anses i regel inte finnas om gärningen beror på okunskap om skattereglerna, däremot kan okunnighet uppfylla kravet på oaktsamhet om det kan krävas av personen att denne tar sig tid att sätta sig in i reglerna. Bedömningen påverkas här av om det är en privatperson eller en företagare som agerat.
De viktigaste skattebrotten är följande:
1. Skattebrott. Det krävs att det finns ett uppsåt att undandra medel från beskattning genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att inte lämna in begärda kontrolluppgifter, deklaration eller andra uppgifter som personen har en skyldighet att lämna in. Straffet är fängelse i högst två år för skattebrott av normalgraden och fängelse mellan 6 månader och 6 år för grovt skattebrott. Grovt skattebrott är dessutom kriminaliserat redan på försöksstadiet.
2. Skatteförseelse. Detsamma som ringa skattebrott, straffas endast med böter och för att åklagaren ska få väcka åtal krävs det att det finns särskilda skäl.
3. Vårdslös skatteuppgift. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Agerandet ska vara oaktsamt, medan uppsåtliga gärningar straffas som skattebrott.
4. Skatteavdragsbrott. Kan bli aktuellt om en person som är skyldig att göra skatteavdrag inte gör detta, exempelvis om en arbetsgivare inte drar preliminärskatt från anställdas lön. Agerandet kan vara uppsåtligt eller vårdslöst. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år.
5. Skatteredovisningsbrott. Brottet liknar skattebrott, men kräver bl.a. inte att det finns ett uppsåt att undandra medel från beskattning. Tillämpningsområdet är alltså större än för skattebrott, och straffet är böter eller fängelse i högst 6 månader.
6. Vårdslös skatteredovisning är vissa skatteredovisningsbrott som inte är uppsåtliga utan beror på grov oaktsamhet. Straffet är böter eller fängelse i högst 6 månader.
7. Försvårande av skattekontroll är egentligen ett bokföringsbrott som straffbelägger ageranden som syftar till att försvåra skattekontrollen. Agerandet kan bestå i att bokföringen förfalskas, förstörs eller att räkenskaperna är ofullständiga eller över huvud taget inte förs. Straffet är böter eller fängelse i högst två år för brott av normalgraden och fängelse i mellan sex månader och fyra år för grovt brott.
Generellt avgörs brottets svårhetsgrad (d.v.s. om det är ringa, av normalgraden eller grovt) av domstolens helhetsbedömning i det aktuella fallet, mot bakgrund av hur stort det undandragna beloppet är, hur systematiskt och utstuderat den tilltalades agerande har varit och liknande omständigheter.
Om brottet anses ringa bortfaller vanligtvis straffansvaret, förutom om det är fråga om skatteförseelse. Om ett skattebrott har drag av urkundsförfalskning, genom t.ex. bluffakturor, målvakter eller vilseledande räkenskaper, är detta omständigheter som kan skärpa brottet till grovt skattebrott. Detsamma gäller om beloppet överstiger ett riktmärke på 10 basbelopp (runt 400 000 kr) eller om gärningen är en del i upprepad eller organiserad brottslighet.