Alla som har rättshandlingsförmåga kan ingå avtal. Rättshandlingsförmåga har de flesta fysiska och juridiska personer. Med juridisk person menas föreningar, bolag och firmor. Vissa personer saknar rättshandlingsförmåga, som till exempel omyndiga och de som lider av en allvarlig psykisk störning, andra kan ha en begränsad rättshandlingsförmåga, som till exempel om man har en förvaltare. Vidare är en allmän avtalsrättlig princip att parterna själva förfogar över avtalet. Man utgår också från den gemensamma partsavsikten, d.v.s. vad parterna tillsammans haft för vilja gällande avtalet, vid en eventuell tvist om avtalets tillämpning. När ett avtalsbrott begås av en part har motparten rätt att väcka talan angående avtalsbrottet. Detta kallas för talerätt. Talerätt tillkommer endast parter. Vidare är en annan grundläggande princip att avtalet endast är bindande för avtalsparterna. Man kan på så vis inte binda tredje man, d.v.s. någon som står utanför avtalet. Detta brukar i juridiska sammanhang kallas för avtalets subjektiva verkan.
Partsbyte
Det finns situationer då en avtalspart vill sätta en annan part i sitt ställe. Det kan vara så att någon vill överta rättigheter som tillkommer en avtalspart eller att en avtalspart önskar undslippa någon förpliktelse. Här gäller också olika regler beroende på vem det är som önskar göra ett partsbyte. Man brukar inom juridiken tala om gäldenärer och borgenärer. En gäldenär är den avtalspart som, enligt avtalet, skall prestera något och borgenären är den som har rätt att utkräva en prestation från motparten. Exempelvis är den som lånat pengar av en bank att betrakta som gäldenär och banken som borgenär. Är det fråga om gäldenärsbyte krävs att borgenären samtycker till partsbytet för att detta skall kunna ske. Detta beror på att borgenären skall kunna vara säker på att prestationen verkligen utförs och att detta sker på rätt sätt. Om exempelvis ett gäldenärsbyte sker vid ett låneavtal och den nya gäldenären inte kan betala skulden skulle detta innebära en orimlig konsekvens för borgenären om denne inte har lämnat samtycke till gäldenärsbytet. Då det gäller borgenärsbyten krävs å andra sidan i regel inte samtycke för att detta skall kunna ske. Skulle en av parterna gå bort träder vidare i regel partens dödsbo in i dennes ställe. Det blir då dödsboet som tar över rättigheter och skyldigheter i enlighet med avtalet.
Tredjemansavtal
Ett tredjemansavtal är ett avtal där två avtalsparter avtalar om att tredje man skall ha en självständig rätt enligt avtalet, mot någon part eller i vissa fall båda parter. Den vanligaste varianten av tredjemansavtal är att en av avtalsparterna skall fullgöra sin prestation till tredje man istället för motparten trots att det är motparten som betalar avtalsparten. För att klargöra kan vi visa med ett exempel; A avtalar med B om att B skall fullgöra en prestation gentemot C, men det är A som skall betala för prestationen till B. När B fullgör sin prestation gentemot C fullgör denne i realiteten även sin prestation gentemot A. Det som kännetecknar ett tredjemansavtal är att tredje man får en självständig rätt och kan kräva fullgörelse i enlighet med avtalet. Dock krävs att tredje man kan bevisa att det var detta parterna avsåg vid avtalstecknandet för att tredje man skall ha möjlighet att göra sin rätt gällande. Dock är det viktigt att uppmärksamma att tredje man inte är en avtalspart och därför inte kan förfoga över avtalet. Det är endast avtalsparterna som kan ändra eller häva avtalet.
Kollektiva avtalsformer
Inom arbetsrätten och hyresrätten kan det finnas behov av att binda andra än avtalsparterna vid avtalsingåendet. Inom arbetsrätten finns kollektivavtal som ingås mellan en arbetsgivare, eller arbetsgivarorganisation, och en arbetstagarorganisation (d.v.s. ett fackförbund). Detta avtal skall ingås skriftligen och behandlar arbetsvillkoren. Även om arbetstagarna inte är med vid avtalsskrivandet blir de bundna av kollektivavtalet. Det är medlemskap i arbetstagarorganisationen och anställning inom avtalets tillämpningsområde, d.v.s. den typ av anställningar som träffas av avtalet, som avgör om en anställd skall vara bunden eller inte. Även på hyresmarknaden finns partsorganisationer som håller kollektiva förhandlingar gällande hyra och andra boendevillkor. Hyresvärden kan på så vis träffa avtal med hyresgästorganisationerna som även binder hyresgästerna.