Inom avtalsrätten är den mest grundläggande regeln att avtal skall hållas. Dock finns det i lagen ett antal undantag härifrån. Det handlar här om olika regler om när avtal skall anses vara ogiltiga. En av dessa regler är den som behandlar förfaranden i strid mot tro och heder. När denna regel kan tillämpas och exakt vad den innebär är något som har varit föremål för omfattande diskussioner. I denna artikel skall vi försöka klargöra lite mer om när lagregeln kan åberopas, vilka konsekvenser som uppstår på grund av detta och vad det innebär .
Förutsättningar
För att kunna åberopa regeln om avtal i strid mot tro och heder krävs för det första att det vid avtalets tillkomst finns omständigheter som innebär att det skulle strida mot tro och heder att åberopa avtalet, om man har kännedom om omständigheterna. Vidare krävs att motparten, till den som vill åberopa lagregeln, har haft kännedom om omständigheten, alternativt omständigheterna, då avtalet ingicks. Detta innebär att om motparten skulle få kännedom om den aktuella omständigheten först efter avtalsingåendet kan lagregeln inte åberopas. Dock finns det inget krav på att motparten själv anser att hans handlande är ohederligt då det räcker med att han känner till omständigheterna som gör handlandet ohederligt. Vidare bör uppmärksammas att det inte krävs att motparten genom ohederligt handlande har förmått en avtalspart att ingå i ett avtal. Det som är ohederligt i dessa situationer är att motparten åberopar avtalet, trots att motparten har haft vetskap om de föreliggande omständigheterna. Det är mycket väl möjligt att det är någon utomståendes ohederliga handlande som har lett till att parten har ingått avtalet under aktuella förhållanden.
Tillämpning i praktiken
På senare tid finns det inte så många fall där regeln om avtal i strid mot tro och heder har tillämpats. Detta beror kanske framför allt på regleringen gällande oskäliga avtalsvillkor och att denna lagregel oftast anses vara lämpligare. Det bör uppmärksammas att regeln om avtal i strid mot tro och heder skall tillämpas restriktivt och därför är aktuell främst i undantagssituationer. Det finns bara i två rättsfall då lagregeln över huvud taget har berörts sedan 1975 och i båda dessa fall svarades frågan nekande, d.v.s. förfarandet var inte i strid mot tro och heder. I ett fall hade en bilförare efter en krock tagit på sig ansvar för händelsen. Då han påstod att han varit uppskakad när han skrev under ansåg han att ett tillämpande av handlingen borde anses strida mot tro och heder, något som dock HD inte ansåg. Det andra fallet gällde en uppsägningshandling av ett hyresavtal. Handlingen gällde både uppsägning och omförhandling av villkor och hyresgästen ansåg, när man vid omförhandling inte kommit överens, att det skulle strida mot tro och heder att åberopa handlingen som ett skäl för att han skulle tvingas flytta Även i detta fall ansåg HD dock att lagregeln om avtal i strid mot tro och heder inte kunde tillämpas. Konsekvensen av att regeln om avtal i strid mot tro och heder används är att avtalet inte kan göras gällande, d.v.s. det blir ogiltigt och ingen av parterna är i sådana fall bundna av avtalet.