Det finns många olika termer för att beskriva den subjektiva sidan av skadeståndsskyldigheten. Dolus är det latinska namnet för uppsåt och i vissa lagtexter används ordet vårdslöshet istället för oaktsamhet. Vanligast är dock termerna uppsåt och oaktsamhet, som med ett samlingsnamn brukar kallas för culpa eller culpareglerna. När oaktsamhet eller uppsåt ska bedömas görs följaktligen en culpabedömning.
Uppsåt
Vid person- och sakskada är ersättningsskyldigheten vanligtvis inte beroende av ett bakomliggande uppsåt. Det är tillräckligt att det har förelegat oaktsamhet hos skadevållaren. Till följd av denna ordning blir det sällan nödvändigt att undersöka huruvida uppsåt förelegat hos skadevållaren vid vanlig person- och sakskada. Uppsåtsbedömningen spelar en större roll i den straffrättsliga regleringen.
Oaktsamhet
Vid en culpabedömning är huvudfrågan om den som orsakat en skada borde ha agerat på ett annat sätt. När denna fråga ska bedömas finns det många olika omständigheter som måste tas hänsyn till. Bland dessa olika omständigheter finns det vissa som är viktigare än andra och som nästan alltid vägs in i bedömningen. Tidigare tillmättes sedvanan stor betydelse i bedömningen huruvida oaktsamhet förelegat. Uppfattningen var att oaktsamhet förelåg när skadevållaren avvek från den grad av aktsamhet som en god familjefader hade iakttagit. Nu tillmäts sedvanan mindre betydelse och får allt oftare stå tillbaka till förmån för olika regleringar och tidigare avdömda rättsfall från främst Högsta domstolen.
Betydelsen av lagar och andra föreskrifter
I de flesta fallen sker oaktsamhetsbedömningen med koppling till olika lagar och föreskrifter. Ett väldigt bra exempel på vilken betydelse lagar och föreskrifter har för oaktsamhetsbedömningen finns på biltrafikens område. Bedömningen kan där kopplas till trafikförordningen. För att exemplifiera kan det nämnas att det är tillåtet att svänga i en korsning endast om det kan ske utan fara eller hinder för andra som färdas i samma riktning och att fordonet ska föras så nära körbanans högra kant som möjligt vid högersväng. Det finns även en regel som stadgar att allmän omsorg och varsamhet ska iakttas. Skulle en skada uppkomma på grund av att en förare inte har följt de uppställda reglerna föreligger med största sannolikhet oaktsamhet. Det finns dock visst utrymmet att göra en annan bedömning, trots att skadevållaren inte har följt regler och föreskrifter. Det kan exempelvis vara så att en bilförare som bryter mot en trafikregel har en giltig ursäkt eller liknande.
Domstolens betydelse
När den allmänna aktsamhetsstandarden ska bedömas ska tidigare fall beaktas. Det finns ett krav på att rättsskipningen ska vara konsekvent och därför bör lika fall dömas lika. Ofta är det emellertid så att det finns specifika omständigheter i ett senare fall, varför avsteg ofta kan göras från en tidigare dom i ett liknande fall.
Sedvanans betydelse
Tidigare här ovan beskrevs sedvanan som sekundär i förhållande till lagar, föreskrifter och praxis. Detta har delvis att göra med att det är väldigt tidskrävande att utreda hur sedvanan ser ut för ett specifikt fall, vilket gör det ekonomiskt oförsvarbart att hela tiden använda sig av sedvanan som måttstock. Det finns dock vissa områden där det finns en utarbetad praxis, exempelvis inom sjukvården och visst industriellt arbete, där sedvanan kan få betydelse.
Den fria bedömningen
Kan inte tillräcklig information och vägledning hämtas ur de tidigare nämnda källorna måste domstolen ta till en fri bedömning. Bedömningen väger in fyra faktorer. Risken för skada, den sannolika skadans storlek, möjligheten att förekomma skadan och den skadevållandes möjlighet att inse risken för skada. När dessa faktorer har vägts samma ska domstolen avgöra om omständigheterna tillsammans ställt krav på ett annat handlande från skadevållaren. Sammanfattningsvis kan det sägas att ju större sannolikhet det är att en skada ska uppstå och ju större skador som kan uppkomma till följd av en handling, desto högre krav ställs på en person att undvika att orsaka en skada.