Avtalstolkning är en process där många olika faktorer måste bedömas. En av dessa är avtalets språkliga utformning, alltså hur klausulerna är skrivna och hur man ska bedöma formuleringar och ord som används i dem. Denna artikel ska försöka ge en kortfattad beskrivning av några viktiga principer och faktorer som har bedömts vara särskilt betydelsefulla vid en analys inriktad på avtalets lydelse.
Självklart börjar en avtalstolkning ofta med en närmare granskning av avtalets faktiska språkliga utformning, hur parterna formulerat sig. Om avtalet inte har nedtecknats blir detta förstås svårt, generellt är det alltid att rekommendera att man upprättar skriftliga avtal. Använda ord och formuleringar ska som huvudregel tolkas som om de använts i enlighet med ordens vanliga betydelse. Självklart kan dock denna regel frångås, man kan tänka sig exempel där båda parterna är från en del av Sverige där man använder ett ord i en annan betydelse. Då kan det ligga närmare till hands att ge ordet denna betydelse.
Om alla avtal var glasklara skulle förstås antalet tvister minska. Parter som försöker undkomma ett mindre förmånligt avtal skulle ha svårare att hitta angripbara oklarheter och försök av parterna efter avtalets ingående utnyttja oklarheter likaså. När formuleringar i avtalet är oklara uppstår frågan hur domstolen ska resonera. Det är då inte ovanligt att man också försöker ta andra tolkningsmetoder till hjälp, men den rent språkliga analysen kommer inte sällan att påverkas av om oklarheten varit avsiktlig. Den part som då, så att säga, försökt äta upp kakan och samtidigt ha kvar den, genom att ge sken av att han lovat något men formulerat sig så otydligt att detta inte riktigt framgår, kan då tänkas hållas vid sitt löfte genom att lydelsen tolkas "mot" denne.
Huruvida ett uttryck är oklart eller ej kommer, till syvende och sist, att bli en bedömningsfråga. Skulle det bedömas som oklart blir övriga tolkningsfaktorer desto viktigare. Meningarna kan förstås gå isär om huruvida ett uttryck är oklart, vilket framgår av flera avgöranden från Högsta domstolen. Här har bland annat ord som bestånd, vilket inte bedömdes som oklart, inbrott och inflyttningsklart diskuterats.
Om man i ett avtal har använt ett ord som förvisso är tydligt och rimligt kan ändå frågan uppkomma om man också avsett att omfatta andra fall. Man kan exempelvis tänka sig det fallet att en viss prestation av ena parten är knuten till om ett giftermål upplöses. Frågan blir då om också ett sambopar kan ställa krav på samma prestation om deras relation upphör. Högsta domstolen har i ett liknande fall, där just äktenskapsskillnad gav rätt att häva avtalet, uttalat att om ordalydelsen är klar, vilket den bedömdes vara, och det dessutom rör sig om en avtalsklausul som är snäll mot motparten det inte kunde bli tal om att också tillämpa den när det rörde sig om en samborelation som upplöstes.
Det finns vidare några allmänna regler för språklig avtalstolkning, som väl egentligen snarare rör avtalets utformning, men som ändå kan vara relevant att ta upp i sammanhanget. Till att börja med brukar man säga att om det finns två klausuler i avtalet som gäller samma omständighet, en generell och en preciserad, så ska den preciserade få företräde. Vidare brukar det tas för givet att om ett tryckt avtal har kompletteras med handskriven text, ska det handskrivna ges företräde.
Slutligen kan konstateras att formuleringar och skrivningar ofta kan bli mycket viktiga för hur ett avtal kommer att tolkas. Det är där tolkningsprocessen startar och avtalet är i sig en mycket viktig beviskälla för vad parterna avsett.