Inom skadeståndsrätten brukar man dela upp de olika skadorna i skadetyper. Uppdelningen sker först och främst mellan personskador, sakskador och rena förmögenhetsskador. Med en personskada avses en skada som drabbar en person. Skadan kan antingen vara fysisk eller psykisk, men om den är psykisk krävs som huvudregel att skadan har medicinskt påvisbar effekt. En sakskada är istället en skada på ett objekt, som när en bil går sönder, ett hus brinner ned eller ett husdjur dör. Rena förmögenhetsskador är ekonomiska skador som inte har uppkommit genom en sakskada eller en personskada. Ett exempel på en ren förmögenhetsskada kan vara att ett företags goodwill blir försämrat efter smutskastning från en konkurrent, eller att en stor affär går i stöpet när avtalsförhandlingar stagnerar.
Förutsättningar för ansvar vid ren förmögenhetsskada
I Sverige har man valt att dra gränsen för skadeståndsskyldighet relativt snävt. För att någon skall bli skadeståndsskyldig för person- eller sakskador förutsätts att denne åtminstone har varit oaktsam. Då det gäller rena förmögenhetsskador krävs enligt huvudregeln till och med att skadan har vållats genom brott. Möjligheten till ersättning för rena förmögenhetsskador är härigenom starkt begränsad. Detta innebär att om en handling är straffbar uppkommer även skadeståndsskyldighet för gärningsmannen. Dock kan påpekas att ett krav för att skadestånd skall kunna utgå är att straffregeln skyddar ett skadeståndsintresse hos den som kräver skadestånd. De straffrättsliga reglerna kan i många fall fungera som en avgränsning för vilket handlande som är godtagbart, i skadeståndsrättsligt hänseende, och vilket som inte är det. Om handlingen inte är straffbar uppkommer således inte någon skadeståndsskyldighet. Vidare kan uppmärksammas att skadeståndsansvar uppkommer även om det straffbara handlandet inte är av särskilt allvarlig art i förhållande till annat beteende. Skadeståndsskyldigheten drabbar först och främst den som har begått den brottsliga handlingen. Dock kan medverkan till brott också medföra skadeståndsskyldighet, under förutsättning att sådan medverkan är straffbar. Här kan även påpekas att arbetsgivaren till den som har gjort sig skyldig till brott genom arbetet kan bli skadeståndsskyldig, istället för gärningsmannen, enligt reglerna om arbetsgivarens så kallade principalansvar.
Undantag från huvudregeln
Huvudregeln må vara att brottslig handling krävs för att skadeståndsskyldighet skall uppkomma, men många undantag härifrån finns ändå. Först och främst kan nämnas att om det är fråga om ett kontraktsförhållande är principen inte aktuell. I sådana situationer har parterna lojalitetsplikt mot varandra, vilket kan föranleda skadeståndsskyldighet, och dessutom kan parterna i omfattande utsträckning avtala om skadeståndsansvar vid exempelvis avtalsbrott. Vidare finns det flera situationer då skadeståndsskyldighet för rena förmögenhetsskador uppkommer genom lagstiftning i olika områden, som exempelvis inom konkurrensrätt, associationsrätt och immaterialrätt. Exempelvis kan ett företag bli skadeståndsskyldigt om företaget överträder konkurrensrättsliga förbud gällande missbruk av dominerande ställning eller olovligt samarbete mellan företag. Vidare kan skadeståndsskyldighet uppkomma då företag inte följer marknadsföringsregler eller då någon begår intrång i någon annans immateriella rättighet. Som exempel på immateriella rättigheter kan nämnas upphovsrätt, patent, varumärkesrätt med mera. I arbetsrättsliga förhållanden kan skadeståndsansvar bli aktuellt i vissa fall, som exempelvis om någons föreningsrätt blir kränkt.