För att skadeståndsskyldighet skall uppkomma krävs enligt huvudregeln att den skadeorsakande handlingen har varit vårdslös. Detta brukar kallas för culparegeln. Med culpa menas nämligen vårdslöshet. Som motsats till culpaansvar finns strikt ansvar. Med strikt ansvar menas att någon blir skadeståndsskyldig om en skada har uppkommit, oavsett om skadevållaren har förfarit culpöst. Det så kallade principalansvaret är en variant av culparegeln, som innebär att någon svarar för någon annans culpa. Principalansvar föreligger i anställningssituationer då arbetsgivaren har ett principalansvar för de skador som den anställde orsakar i arbetet. Genom principalansvaret kan man placera kostnaderna för den verksamhet som bedrivs på arbetsgivaren, och därigenom på verksamheten. För att principalansvar skall uppkomma förutsätts att det verkligen föreligger ett anställningsförhållande. Enligt huvudregeln skall principalansvar inte uppkomma för den som har anlitat en självständig medhjälpare. Detta innebär exempelvis att den som anlitar en entreprenör till arbete på sin villa inte skall svara som principal för de skador som entreprenören kan orsaka. Däremot skall den som har anställda i sin tjänst svara som principal. Som förstås är det väsentligt att kunna göra åtskillnad mellan vem som är arbetstagare och vem som är självständig medhjälpare. Dessutom kan uppmärksammas att det i lagen sägs att man även kan ansvara för den som är likställd med arbetstagare . En person räknas vidare som likställd med arbetstagare om personen utför arbete för någon annans räkning under anställningsliknande förhållanden. För att avgöra vem som är att anse som anställd finns ett antal olika kriterier som man tar ställning till. Som exempel på sådana omständigheter kan nämnas vem som utövar den faktiska arbetsledningen, hur länge personen är i tjänst, vilket bland annat är aktuellt i uthyrningssituationer, och om personen står i ett underordnat förhållande till principalen. Det finns inte heller något krav på att personen får ersättning för sitt arbete. Således kan principalansvar uppkomma exempelvis för kommunen då elever gör praktik, för idrottsföreningar då funktionärer utför arbete ideellt och då barn regelbundet hjälper till i föräldrarnas arbete. Dessutom skall personer som utför värnplikt eller arbete vid anstalt liknas med arbetstagare, om de utför arbete som liknar sådant arbete som normalt utförs av anställda. Som självständig medhjälpare räknas istället framförallt den som är en egenföretagare. Om en företagare anlitar en annan företagare skall enligt huvudregeln principalansvar inte uppkomma. En situation som kan vara svår att bedöma är om det finns flera tänkbara arbetsgivare. Sådana situationer har blivit allt vanligare på senaste tiden, eftersom bemanningsföretagen har blivit större och större. För att avgöra vem som skall bära principalansvaret måste först bedömas vem som är att betrakta som den egentliga arbetsgivaren. Detta avgörs genom att ta ställning till vem det är som utövar den faktiska arbetsledningen och kontrollen över arbetsuppgifterna. I regel brukar man utgå från att inhyrd arbetskraft inte är att betrakta som en anställd, men ibland kan personen vara så förankrad i företaget att denne i skadeståndsrättsligt hänseende kan likställas med en anställd. I ett rättsfall hade en grävmaskinist orsakat en skada på en fastighet. Grävmaskinisten och grävmaskinen hade hyrts in av en entreprenör som hade anlitats av fastighetsägaren. Frågan uppkom om det var entreprenören eller bolaget som hade hyrt ut grävmaskinisten som skulle anses vara principal. Högsta domstolen konstaterade att bolagets verksamhet bestod i att hyra ut grävmaskinister och grävmaskiner samtidigt som entreprenören inte hade någon anställd. Hyreskontraktet var dessutom kortvarigt. Dessa omständigheter föranledde att entreprenören inte ansågs ha arbetsgivaransvaret för grävmaskinisten. Vidare ansågs inte grävmaskinisten ha varit oaktsam, men bolaget som hade hyrt ut grävmaskinisten och grävmaskinen blev skadeståndsskyldigt. Anledningen härtill var att de ansågs ha brustit i sina skyldigheter då de hade hyrt ut en oerfaren person.