Arbetstagares skadeståndsansvar


Enligt huvudregeln är arbetsgivaren ansvarig för de skador som arbetstagaren orsakar i tjänsten. Detta ansvar kallas för principalansvar och är en variant av culpaansvaret, vilket är huvudregeln inom skadeståndsrätten. Culparegeln innebär att man kan bli skadeståndsskyldig om man har orsakat en skada genom en oaktsam handling. Arbetsgivarens principalansvar är istället konstruerat så att arbetsgivaren ansvarar för arbetstagarens culpa. Det krävs således inte att arbetsgivaren själv har varit culpös för att skadeståndsansvar skall uppkomma. För att principalansvar skall föreligga förutsätts för det första att den skadeståndsgrundande handlingen har vidtagits i tjänsten, dessutom förutsätts att det föreligger ett anställningsförhållande eller ett liknande förhållande.

Även om huvudregeln är att det är arbetsgivaren som skall ansvara för de skador som arbetstagaren orsakar kan undantag göras härifrån. Av lagtexten framgår nämligen att arbetstagaren själv skall svara för fel eller försummelse i tjänsten om det föreligger synnerliga skäl därför. Vid bedömningen skall hänsyn tas till arbetstagarens ställning, handlingens beskaffenhet, den skadelidandes intressen och övriga omständigheter. Denna bestämmelse innebär en stor begränsning avseende vilka situationer en arbetstagare kan åläggas ansvar för skador som denne har orsakat i tjänsten. Detta innebär att utgångspunkten är att en arbetstagare inte skall åläggas ansvar för sådana skador som denne orsakar i tjänsten. För det fall man finner att arbetstagaren bör svara för skadan brukar denne få ersätta arbetsgivaren istället för den skadelidande. I regel har nämligen arbetsgivaren redan ersatt den skadelidande och kan i sådana fall föra en så kallad regresstalan, d.v.s. en talan om att få ersättning för det som arbetsgivaren har betalat för arbetstagarens räkning, gentemot arbetstagaren.

Då man skall ta hänsyn till handlingens beskaffenhet beaktas bland annat om handlingen har företagits uppsåtligen, d.v.s. med vetskap om de eventuella konsekvenserna av handlingen, finns större skäl för att ålägga arbetstagaren ansvar. Även om arbetstagaren har handlat grovt vårdslöst kan det finnas anledning att ålägga denne ett större ansvar. Dock kan skadeståndet komma att sättas ned om det är väldigt omfattande. Om arbetstagaren endast har varit lite oaktsam skall i regel skadeståndsansvar inte uppkomma för denne. Däremot kan det finnas anledning att ålägga arbetstagaren skadeståndsansvar då skadan har drabbat arbetsgivarens egendom.

När man bedömer arbetstagarens ställning brukar man främst bedöma vilken hierarkisk ställning arbetstagaren har i företaget. Skillnad i bedömningen kan vara aktuellt beroende på om det är fråga om någon som arbetar på verkstadsgolvet eller om det är fråga om någon som tillhör arbets-, drifts- eller företagsledningen. Normalt ställs högre krav på den som har befälsrätt. Personer som har sådana arbetsuppgifter kan oftare krävas ha särskild kunskap inom sitt verksamhetsområde och ett bra omdöme då det gäller utförande av arbetsuppgifterna.

Den skadelidandes intressen kan vidare inverka på bedömningen endast i en situation. Om arbetsgivaren har ersatt den skadelidande finns givetvis inte någon anledning att ta hänsyn till den skadelidandes intressen vid bedömningen. I sådana fall har ju den skadelidandes intresse av att få full ersättning redan tillgodosetts. Däremot kan den skadelidande välja att rikta sin talan direkt mot arbetstagaren och i sådana fall måste hänsyn till den skadelidandes rätt att få ersättning för sin skada vägas in vid bedömningen om synnerliga skäl för skadeståndsansvar föreligger. En anledning till att en skadelidande väljer att väcka talan direkt mot en arbetstagare kan vara att arbetsgivaren inte har ansvarsförsäkring eller ekonomiska förutsättningar att ersätta skadan. I sådana situationer kommer ju den skadelidande inte få någon ersättning om arbetstagaren inte befinns vara skadeståndsskyldig. Dock är det viktigt att inte glömma arbetstagarens intresse av att skyddas från skadeståndskrav med anledning av sitt arbete tillmäts stor betydelse.

Det som skall beaktas enligt punkten övriga omständigheter är framförallt parternas ekonomiska situation. Arbetstagarens ekonomiska förhållanden kan påverka, även om man med hänsyn till övriga punkter anses böra vara skadeståndsskyldig. För det fall arbetstagaren inte skulle drabbas avsevärt hårt av skadeståndet bör tvekan inte föreligga att döma ut fullt skadeståndsansvar. Om arbetstagaren däremot skulle drabbas hårt av skadeståndsansvaret finns istället skäl för att sätta ned ansvaret.

Bläddra bland juridiska artiklar