Om järnvägen transporterar resgods under en persontransport och om resgodset går förlorat, minskas eller skadas ska järnvägen ersätta passageraren för denna förlust. Detta förutsätter däremot att järnvägen faktiskt anses vara ansvarig för skadan och inte anses fri från ersättningsskyldighet på grund av vissa omständigheter.
Järnvägens ersättningsskyldighet är dock begränsad, vilket innebär att det belopp som järnvägen ska betala till passageraren för skadan inte kan uppgå till hur stort belopp som helst. Det maximala belopp som järnvägen måste ersätta skadan med är hälften av ett prisbasbelopp för varje kolli. Detta basbelopp räknas fram utifrån utvecklingen av konsumentprisindex och följer det allmänna prisläget. Prisbasbeloppet fastställs för varje år och är år 2010 42 400 kronor. Eftersom detta belopp ändras för varje år och det kan dra ut på tiden innan ersättningsskyldigheten fastställs, eller skadan kan ske under perioden mellan två år, ska det prisbasbelopp för det år då den skadegörande handlingen skedde ligga till grund för beloppet.
Har resgodset gått förlorat måste järnvägen, förutom att ersätta skadan upp till hälften av ett prisbasbelopp för varje kolli, även betala ersättning för den avgift passageraren betalade för att få resgodset transporterat. Har godset minskats ska järnvägen betala ersättning för den avgift för transporten i förhållande till minskningen av godset och, vid skada på godset, så stor del av avgiften som motsvarar värdeminskningen av godset.
Har passageraren lidit skada på grund av att järnvägen inte har lämnat ut godset i tid efter begäran från passageraren, och om järnvägen anses vara ansvarig för dröjsmålet, ska järnvägen ersätta denna skada. Även här har järnvägen däremot en ersättningsbegränsning på hur mycket den måste betala till passageraren vid dröjsmål. Efter det att passageraren har begärt att få ut godset är järnvägens ersättningsskyldighet begränsad till 100 kronor för varje påbörjat dygn därefter. Det har alltså ingen betydelse om järnvägen exempelvis lämnar ut godset efter fem dagar klockan sex på morgonen eller klockan sex på kvällen eftersom det räknas som samma påbörjade dygn.
Gällande denna begränsning av maximalt 100 kronor för varje påbörjat dygn efter det att passageraren har begärt att få ut godset finns det ytterligare en begränsning. Den totala summan järnvägen måste betala för dröjsmålet kan inte överstiga mer än 1 000 kronor. Ersättningsbeloppet blir således detsamma om järnvägen lämnar ut godset efter 10 dagar som om den lämnar ut godset efter 12 dagar. Det ska poängteras att detta är om resgodset omfattas av ett och samma resgodsbevis. Alltså kan beloppet överstiga 1 000 kronor om passageraren har flera olika resgods som har olika resgodsbevis.
Vill någon ha ersättning för skada, minskning eller förlust av resgods eller ersättning för skada på grund av dröjsmål med att lämna ut godset måste denne meddela järnvägen om skadan. Man måste alltså anmärka till järnvägen vad som ligger till grund för skadan som har uppkommit för passageraren och att man vill ha ersättning för skadan. Oavsett om det är skada på grund av minskning, förlust, värdeminskning eller dröjsmål. Detta måste göras utan oskäligt uppehåll, vilket innebär att man inte får vänta med att meddela järnvägen utan det ska göras så fort som möjligt efter det att man upptäckt skadan. Sker inte detta inom denna tid kan man inte därefter begära någon ersättning. Det enda undantaget till detta är om skadan beror på att järnvägen eller någon som denna ansvarar för har med vilje eller genom grov vårdlöshet orsakat skadan.