Inskrivet resgods är den egendom som järnvägen tar emot från passageraren för transport under en persontransport, dvs. "incheckat" gods. Om en passagerare lämnar egendom till järnvägen för att transporteras under en persontransport ska passageraren få ett resgodsbevis. Detta är ett bevis på att järnvägen mottagit godset och åtagit sig att transportera det.
Om det visar sig att egendomen är i dåligt skick eller att det är klart att det är skadad egendom ska järnvägen skriva detta i resgodsbeviset. Om inte passageraren vill att detta ska antecknas på beviset behöver inte järnvägen fullfölja transporten av godset. Väljer järnvägen att inte transportera egendomen efter att passageraren vägrat att järnvägen ska göra anteckning i resgodsbeviset ska godset omedelbart lämnas tillbaka till passageraren.
Järnvägen behöver inte heller transportera godset om det visar sig att det är farligt gods. Järnvägen är inte heller skyldig att transportera gods som har vissa egenskaper om järnvägen har meddelat detta, trots att det inte är farligt gods. Exempel på detta är att järnvägen kanske inte tillåter att man har med sig något djur, trots att det inte är ett farligt djur. Järnvägen måste dock ha klargjort detta innan. Har järnvägen redan mottagit gods med en viss egenskap som de normalt inte godkänner och järnvägen kände till att godset hade denna egenskap eller borde ha känt till det är järnvägen däremot skyldig att fullfölja transporten.
Om järnvägen inte är skyldig att transportera ett inskrivet resgods kan järnvägen välja att förvara godset för passagerarens räkning. Järnvägen har därefter rätt till ersättning för de kostnader som förorsakats av förvaringen. Järnvägen har också rätt till ersättning för skador vid inskrivningen eller transporten på grund av godset. Denna rätt till ersättning föreligger däremot inte om järnvägen inte försökt förhindra skador som den förstod eller borde ha förstått skulle uppkomma.
Resgodsbeviset fungerar som en värdehandling och innehavaren av detta har rätt att få ut godset på destinationsstationen mot att han lämnar tillbaka beviset. Huvudregeln är att järnvägen blir fri från ansvar när järnvägen lämnar tillbaka godset till den som har resgodsbeviset. Om det rimligtvis kan antas att den som lämnar beviset inte har rätt till detta får järnvägen inte lämna ut godset till denna person. Detta kan vara fallet om någon exempelvis hittat, eller stulit, ett resgodsbevis och sedan försöker lösa ut godset.
Om den som egentligen har rätt till beviset har tappat det eller av annan anledning inte kan lämna beviset till järnvägen ska järnvägen ändå lämna ut godset till personen om denna kan visa att han har rätt till godset. Om järnvägen är osäker på om det är rätt person som kräver godset får järnvägen begära att säkerhet ställs. Har järnvägen agerat felaktigt och lämnat ut godset till fel person är den skyldig att ersätta den rätta ägaren för skada.