Skiljeförfaranden förekommer framförallt i företagsvärlden eftersom dessa erbjuder en tvistelösningsform som passar väl ihop med de företagsekonomiska överväganden som styr en affärsverksamhet. Bland fördelarna märks bland annat snabbhet, ökade möjligheter till sekretess, ekonomisk effektivitet samt smidighet och valfrihet under processen. Nackdelarna är dock flera vilket gör att skiljeförfarande inte är en lämplig tvistelösningsmetod för alla. I det följande ska några av fördelarna och nackdelarna med att välja skiljeförfarandet som tvistelösningsmetod diskuteras. Om man får ett erbjudande om att lösa en tvist genom skiljeförfarande är det alltså nödvändigt att man tillsammans med en jurist väger fördelarna mot nackdelarna och gör en noggrann ekonomisk och rättslig kalkyl av vilken tvistelösningsform som är att föredra.
Skiljeförfaranden är som huvudregel inte offentliga. Processformen lämpar sig därför väl för parter som av någon anledning inte vill ha en offentlig domstolsprocess. Även i en vanlig process kan naturligtvis känslig information skyddas genom att förhandlingarna hålls bakom stängda dörrar, men genom en skiljeprocess kan parterna välja att sekretessbelägga allt som förekommer. Det kan finnas flera anledningar till varför företag i allt högre grad väljer att lösa sina tvister genom skiljeförfaranden. En anledning kan vara att man under processen behöver diskutera företagshemligheter eller åberopa sådana som ett led i bevismaterialet. En annan mycket viktig anledning till att sekretessen är eftersträvansvärd för många företag är de så kallade goodwill-förluster som en offentlig prövning kan innebära. Företaget vill helt enkelt undvika dålig publicitet genom att lösa tvister med missnöjda kunder i tysthet. Parterna kan välja att utöka sekretesskyddet genom att ta in sådana villkor redan i skiljeavtalet, eller så kan de enas under processens gång att skiljedomen eller delar av den ska beläggas med sekretess.
Även om ett skiljeförfarande är mycket dyrt på kort sikt kan lösningen som helhet ibland vara mer kostnadseffektiv för parterna. Eftersom skiljedomen inte kan överklagas (annat än på grund av rent formella fel) vet parterna att de omedelbart kan rätta sig efter domen. Istället för att behöva vänta på att domen vinner laga kraft så kan parterna omedelbart anpassa sina affärsmässiga upplägg efter domen. Rör tvisten exempelvis en patenttvist mellan två företag kan ett snabbt avgörande genom skiljedom medföra att den vinnande parten direkt kan börja använda sig av patentet på den aktuella marknaden för att marknadsföra sin produkt. Även den förlorande parten undviker förluster som hade kunnat uppstå om denne hade fortsätt marknadsföra produkterna i väntan på att domen blir slutgiltig. Skiljeförfaranden förknippas alltså ofta med ekonomisk effektivitet, vilket dessutom understöds av att processen typiskt sett utmärks av snabbhet och smidighet i handläggningen.
En annan anledning till att företag föredrar skiljeförfarande är möjligheten att själv utse skiljemännen. Även om detta kan innebära att domstolen i slutänden inte besitter lika hög juridisk kompetens så värderas branschkunskap och personliga egenskaper hos skiljemännen ofta minst lika högt. Att utse skiljemän med ingående branschkunskaper kan underlätta tvister med teknisk karaktär, där man i en vanlig domstol hade behövt kalla sakkunniga och expertvittnen med flera för att förklara den aktuella branschen för domarna.
Nackdelarna med ett skiljeförfarande handlar dels om parternas rättssäkerhet, dels om samhällsintressen. Eftersom skiljedomar i princip är oöverklagbara till sitt innehåll måste en part finna sig i domslutet. Skiljeförfarande kan också vara rättsosäkert för parter som är svagare ekonomiskt och som därför inte har lika stor möjlighet att anlita erfarna, förhandlingsskickliga ombud i någon större utsträckning. Skiljeförfaranden kan vara mycket dyra processer eftersom parterna inte bara måste betala sina advokater utan även skiljemännens arvoden. Ur ett samhälleligt perspektiv är det dessutom inte oproblematiskt att företag kan göra upp i det tysta eftersom vissa tvister kan vara viktiga att diskutera på grund av allmänintresset. En stor nackdel ur rättslig synpunkt är dessutom att domar inte kan överklagas till de högsta instanserna trots att det kan finnas ett stort rättsligt behov av klargörande (prejudikat) i den aktuella frågan.