Vid beräkningen av storleken på den statliga fastighetsskatten och den kommunala fastighetsavgiften utgår Skatteverket från den aktuella fastighetens taxeringsvärde och den relevanta taxeringsenheten.
Tidigare var fastighetstaxeringen mer betydelsefull än idag. Detta eftersom taxeringen användes inom systemen för arvsskatt, gåvoskatt, fastighetsskatt för bostäder och förmögenhetsskatt, men dessa skatter är numera avskaffade. Även om taxeringsvärdet och taxeringsenheterna används i vissa begränsade situationer vid t.ex. kapitalvinstbeskattning är det idag framförallt fastighetsskatten och -avgiften som påverkas av taxeringen. Vid fastighetstaxeringen fastställer Skatteverket den aktuella fastighetens:
Taxeringsenheter
Skatteplikt
Taxeringsvärde.
Indelningen av fastigheten i taxeringsenheter är grundläggande och påverkar de två andra frågorna om skatteplikt och taxeringsvärde. Detta eftersom vissa taxeringsenheter är undantagna från skatteplikt, och för att taxeringsvärdet relateras till relevant taxeringsenhet. Det är viktigt att påpeka att systemet med taxeringsenheter ibland inte överensstämmer med den civilrättsliga fastighetsindelningen, utan att det rör sig om en skatterättslig klassifikation som ligger som ett lager ovanpå fastighetsindelningen. Även om en fastighet oftast motsvaras av en taxeringsenhet finns det exempel då en större fastighet består av flera taxeringsenheter, t.ex. om en fastighet består av både skogsmark, betesmark och småhus. I andra fall kan en taxeringsenhet bestå av flera olika fastigheter, eller t.ex. enbart marken på en fastighet. Om en person äger flera taxeringsenheter av samma typ kan dessa behandlas som en taxeringsenhet genom samtaxering, vilket förenklar förfarandet vid betalningen av skatter och avgifter.
När man talar om en person som taxerad ägare till en viss fastighet eller taxeringsenhet syftar man alltså på den personen som betalar fastighetsskatten för objektet i fråga. Oftast är den taxerade ägaren samma person som den lagfarne ägaren, men inte nödvändigtvis, vilket gäller för byggnader på ofri grund, t.ex. sommarstugor på arrenderad tomtmark.
Indelningen i taxeringsenheter styrs av hur det aktuella området är beskaffat. Genom att kombinera rätt byggnadsslag (t.ex. småhusbyggnad, ekonomibyggnad, hyreshusbyggnad) med rätt ägoslag (t.ex. tomtmark, skogsmark, betesmark) kommer man fram till en sammantagen klassifikation i form av en taxeringsenhet. Beroende på vilken kombination av byggnad och mark som är för handen blir resultatet någon av följande taxeringsenheter:
Småhusenhet
Hyreshusenhet
Industrienhet
Lantbruksenhet
Ägarlägenhetsenhet
Specialenhet
Elproduktionsenhet.
Dessa olika taxeringsenheter behandlas olika genom att exempelvis den statliga fastighetsskatten och den kommunala fastighetsavgiftens storlek varierar mellan enheterna. Detta behandlas i en separat artikel. De behandlas också olika i fastighetstaxeringsförfarandet genom att de taxeras olika år och olika ofta. De taxeringsenheter som klassas som specialenheter särbehandlas dessutom, genom att de generellt sett är helt befriade från skatter och avgifter. Specialenheter är allmännyttiga enheter som t.ex. skolor och sjukhus. Skattefrihet gäller även kolonistugor och mindre strandhytter med ett byggnadsvärde under 50 000 kr, men skattefriheten gäller bara byggnaden och inte ett eventuellt markvärde.
Taxeringsvärdet sätts som huvudregel till 75 % av marknadsvärdet, som det var två år innan taxeringsåret. Taxeringsvärdet för en småhusenhet som taxeras år 2012 ska alltså utgå från marknadsvärdet för småhusenheten 2010. Eftersom man utgår från historiska siffror kan Skatteverket använda sig av faktiska försäljningssiffror för likande enheter på orten (ortsprismetoden), istället för att göra en rent hypotetisk bedömning. Marknadsvärdet ska uppskattas till vad priset sannolikt hade blivit om enheten hade sålts på den allmänna marknaden vid den aktuella tidpunkten. För industrifastigheter används istället avkastnings- eller produktionskostnadsmetoden, d.v.s. man ser till antingen fastighetens möjlighet att generera överskott eller vad det hade kostat att förvärva en fastighet och uppföra en liknande industribyggnad. Metoderna som används är alltså desamma som de som fastighetsmäklare och andra värderare använder sig av.
Skatteverket och Lantmäterimyndigheten samarbetar vad gäller fastighetsvärderingen, genom gemensamma system för statistik över försäljningspriser för fastigheter runt om i landet. Utifrån dessa tar man fram prognoser över förändringar i taxeringsvärden i olika regioner i Sverige inom en viss tidsram. Dessa så kallade värdeområden utgör sedan ett viktigt underlag vid taxeringen i enskilda fall.