Sedan 2009 har en ny möjlighet till skattereduktion införts för personer som har inkomster av förvärvsarbete, d.v.s. tjänsteinkomster och inkomster från aktiv näringsverksamhet. Jobbskatteavdraget, eller jobbavdraget, är skattetekniskt inget avdrag utan en skattereduktion som minskar den totala skatten. Det belopp som skattereduktionen uppgår till kan endast räknas av mot kommunal inkomstskatt, som är den skatt som framför andra träffar arbetsinkomster. Den kan alltså inte minska fastighetsavgiften och fastighetsskatten eller den statliga inkomstskatten som uttas på de högsta arbetsinkomsterna och inkomster av kapital.
Eftersom jobbskatteavdraget riktar sig till personer som försörjer sig på aktivt arbete är det inte tillgängligt för personer som har andra former av ersättningar, som inte grundar sig på utfört arbete. Exempel på inkomster som inte ger rätt till jobbskatteavdrag är således A-kasseersättning, pension, sjukpenning, föräldrapenning och aktivitetsstöd från Försäkringskassan och egen arbetsskadelivränta.
För att ha rätt till jobbskatteavdraget ska den skattskyldige ha haft arbetsinkomster från Sverige under beskattningsåret. Har personen även utländska arbetsinkomster så krävs det att dessa uppgår till ett relativt obetydligt belopp, så att personens totala arbetsinkomster så gott som uteslutande härrör från Sverige. I princip krävs det att 90 % eller mer av inkomsterna är svenska. Detta innebär att en person som är begränsat skattskyldig i Sverige på grund av att han eller hon permanent bor och studerar i Frankrike ändå kan få rätt till svenskt jobbskatteavdrag på sina svenska arbetsinkomster från en kort säsongsanställning som bärplockare i Sverige. Detta gäller så länge det inte finns några franska arbetsinkomster som gör att 90 % -kravet inte är uppfyllt.
Om en person flyttar till eller från Sverige under beskattningsåret kommer han eller hon bara vara obegränsat skattskyldig en del av året och därför bara ha rätt till jobbskatteavdrag under dessa månader. En person som flyttar utomlands i maj medges alltså skattereduktion för de 5 månader som personen bodde här, d.v.s. med 5/12 av det belopp som hade medgivits om personen bott kvar i landet hela året. Även i den här situationen måste man dock tänka på 90 % -villkoret. Om personen inte får några nya arbetsinkomster i det andra landet, t.ex. beroende på att personen istället studerar på heltid, så kommer dennes arbetsinkomster fortsatt till mer än 90 % utgöras av svenska arbetsinkomster och därför kommer helt jobbskatteavdrag beviljas.
Beräkningen av jobbskatteavdraget påverkas inte bara av inkomsten utan också av personens ålder, eftersom olika regler gäller för personer över respektive under 65 år. Utgångspunkten är den sammanlagda förvärvsinkomsten minskad med allmänna avdrag, exempelvis grundavdraget.
För personer som inte fyllt 65 år görs en uträkning där man relaterar lönen till prisbasbeloppet, skattsatsen för kommunal inkomstskatt och det grundavdrag som gäller för den aktuella inkomsten. Beräkningen är komplicerad, men generellt kan man säga att inkomsten placeras i ett av fyra intervall och beroende på vilket intervall det är fråga om används olika formler. När årsinkomsten överstiger 7 basbelopp (ca 280 000 kr) kommer ytterligare höjningar av inkomsten inte generera en större skattereduktion, utan det finns en inbyggd takfunktion.
För personer som har fyllt 65 år vid beskattningsårets ingång räknas jobbskatteavdraget fram med hjälp av en enklare modell enligt följande schema:
Inkomster upp till 100 000 kr ger en skattereduktion på 20 % = max 20 000 kr
Inkomster mellan 100 000 och 300 000 kr ger en skattereduktion på 5 % + 15 000 kr = max 30 000 kr
Inkomster över 300 000 kr ger en fast skattereduktion på 30 000 kr
Någon särskild ansökan behöver inte göras från den skattskyldiges sida, eftersom jobbskatteavdraget är inräknat i de skattetabeller som arbetsgivare och andra använder vid debitering av preliminärskatt. Den slutliga avstämningen sker som vanligt genom Skatteverkets taxering.