Genom en fullmakt får någon en rätt att rättshandla för någon annans räkning. Den som genom fullmakten får denna rätt kallas för fullmäktige och den som lämnar fullmakten kallas för fullmaktsgivare. Fullmakter brukar delas in i två huvudgrupper; självständiga och osjälvständiga fullmakter. En osjälvständig fullmakt grundar sig enbart på fullmaktsgivarens meddelande till fullmäktigen. De självständiga fullmakterna betecknas av att de manifesteras genom någon yttre omständighet, som inte har med fullmäktigens egna uppgifter att göra. Det finns inga regler med föreskrifter för vad en fullmakt skall innehålla. En fullmakt kan vara generell och till exempel gälla för alla sorters rättshandlingar men den kan också gälla för endast ett tillfälle.
Fullmäktigens och fullmaktgivarens ansvar vid självständiga fullmakter
Som nämnts ovan får fullmäktigen genom fullmakten en behörighet att ingå avtal med tredje man för fullmaktsgivarens räkning. Att avtalen ingås för fullmaktsgivarens räkning innebär att fullmäktigen inte är bunden av eventuella avtal som ingås med tredje man. Istället är det fullmaktsgivaren som blir bunden av avtalet. I vissa fall kan dock undantag från denna huvudregel göras. När man talar om fullmakter brukar man skilja mellan behörighet och befogenhet. Behörigheten utgörs av det som är tillgängligt för tredje man, t.ex. att fullmäktigen är berättigad att köpa en viss bil för fullmaktsgivarens räkning. Befogenheten är sådana instruktioner som lämnats särskilt till fullmäktigen men som tredje man inte får kännedom om, t.ex. att bilen inte får kosta mer än 100 000 kronor. När fullmäktige överskrider sin behörighet är fullmaktsgivaren inte bunden av avtalet och tredje man kan då istället kräva ersättning från fullmäktige för skada som på grund av detta kan uppstå för tredje man. Dock kan tredje man bara få ersättning om denne var i god tro beträffande behörigheten. Med detta menas att tredje man varken visste om eller hade anledning att inse att fullmäktigen saknade behörighet. När det å andra sidan är fråga om ett befogenhetsöverskridande är fullmaktsgivaren bunden av avtalet med tredje man. Då kan fullmäktige bli skadeståndsskyldig gentemot fullmaktsgivaren istället.
Skriftliga fullmakter
Den skriftliga fullmakten är troligen den vanligaste formen för fullmakter. Den skriftliga fullmakten utgörs av ett skriftligt dokument som lämnas till fullmäktigen som i sin tur kan visa upp den för tredje man. Det som kännetecknar denna sortens fullmakt är således att den är skriftlig, att den ges till och innehas av fullmäktigen och att den legitimerar fullmäktigen. Vidare gäller att fullmakten skall vara undertecknad av fullmaktsgivaren. Vid köp av fast egendom finns ett krav på skriftlig fullmakt men annars saknas sådana krav. Vilket innebär att en fullmakt absolut inte måste vara skriftlig för att den skall gälla. Det vanliga är att den skriftliga fullmakten inte är riktad till någon särskild tredje man, men det är givetvis möjligt att rikta den till en speciell person. Dock brukar det finnas en som är utnämnd till fullmäktig. Det är dock möjligt att flera personer är fullmäktig. Som exempel kan nämnas att alla advokater på en advokatbyrå kan ges behörighet att företräda en klient vid förhandlingar och dylikt. För att återkalla fullmakten räcker det inte att fullmaktsgivaren lämnar fullmäktigen ett meddelande om att fullmakten är återkallad. I sådana fall kan en tredje man i god tro ändå kräva bundenhet för fullmaktsgivaren. Istället krävs att fullmaktsgivaren antingen tar tillbaka eller förstör fullmakten.
Kungörelsefullmakter och direktmeddelade fullmakter
Kungörelsefullmakter är en relativt ovanlig fullmaktsvariant men i dessa situationer har fullmakten kungjorts i en tidning eller på något annat offentligt vis. En kungörelsefullmakt riktar sig på så vis mot en obestämd krets. För att återkalla fullmakten skall återkallelsen kungöras på samma vis som fullmakten kungjordes. Detta innebär att om fullmakten till exempel kungjorts både genom utskick och i annons måste den återkallas på båda sätten för att vara rätteligen återkallad. En direktmeddelad fullmakt är en fullmakt av samma typ som kungörelsefullmakten med den skillnaden att fullmakten meddelas direkt till en specifik tredje man. En sådan fullmakt återkallas genom meddelande direkt till den tredje man som fått meddelandet om fullmakten.