Trakasserireglerna kan delas in i tre olika kategorier; diskrimineringsförbud, krav på förebyggande åtgärder och utredandeskyldighet. Sexuella trakasserier definieras som sådant ovälkommet uppträdande grundat på kön eller ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagarens integritet i arbetslivet. Ett viktigt tecken på att en handling utgör sexuella trakasserier, eller att trakasserier föreligger överlag, är att handlingen är oönskad av den som blir utsatt för den. Det är alltså det subjektiva momentet som många gånger är avgörande för huruvida någon kan ställas till svars för att ha trakasserat någon. Det är den som blir utsatt för en handling som avgör om beteendet kan accepteras. Att beteendet är oönskat är vad som skiljer det från ett vänskapligt uppträdande. Detta innebär också att en viss handling som av en person uppfattas som trevligt och vänskapligt av någon annan uppfattas som trakasserier.
Beteenden som generellt anses vara diskriminerande är handlingar som påverkar och kränker en individs rätt till personlig integritet och självbestämmande. Handlingarna kan vara antingen fysiska, verbala eller icke-verbala. Fysiskt uppträdande av sexuell natur är oönskad fysisk kontakt, exempelvis beröring, klappande, nypande eller strykningar mot en persons kropp. Verbala handlingar kan exempelvis vara ovälkomna förslag eller påtryckningar om intim samvaro. Det kan även handla om återkommande förslag på aktiviteter efter arbetstid trots att det står klart att sådana förslag är oönskade. Ett annat exempel är uppvaktning som sker på ett olämpligt sätt. Ytterligare exempel anmärkningar, anspelningar och kommentarer med ett stötande språk. Icke-verbalt uppträdande av sexuell natur kan exempelvis vara att visa upp pornografiska bilder och föremål. Andra icke-verbala handlingar kan utgöras av visslingar, att stirra eller att göra anstötliga gester. Det är viktigt att påpeka att den som känner sig utsatt för någon form av de ovan nämnda trakasserierna klargör för den trakasserande att beteendet är oönskat. Det är även viktigt att påpeka det för arbetsgivaren som har en skyldighet att utreda och åtgärda.
Trakasserier som sker mellan arbetstagare omfattas inte av diskrimineringsförbudet. Som ovan nämnts har dock arbetstagare ett indirekt skydd mot trakasserier från arbetskamrater, genom att arbetsgivarna har ålagts en skyldighet att utreda och åtgärda trakasserier. I denna utrednings- och åtgärdsskyldighet kan det bli aktuellt för arbetsgivaren att straffa den arbetstagare som utsätter någon för trakasserier. Trakasserier kan även utgöra saklig grund för uppsägning. Den arbetsgivare som inte utreder trakasseriproblem och vidtar åtgärder för att komma tillrätta med problemen riskerar att få betala skadestånd.
Om en arbetstagare själv skulle lämna en anställning på grund av trakasserier som arbetsgivaren haft kännedom om, men inte åtgärdat, kan det i vissa fall klassas som en framprovocerad uppsägning från arbetsgivarens sida. En sådan framprovocerad uppsägning kan aktualisera ytterligare skadestånd.