Alla människors lika värde och lika rättigheter är en viktig princip i ett demokratiskt samhälle. Det råder förbud mot diskriminering på grund av exempelvis kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning samt ålder. Diskriminering kan ske på många olika sätt; såväl mer öppet och avsiktligt som mer dolt och förhållandevis oavsiktligt så kallad direkt respektive indirekt diskriminering. Det är viktigt att alla människor ges samma möjligheter inom arbetslivet och diskriminering är följaktligen förbjudet också inom arbetslivet. Det är framförallt arbetsgivare som uttryckligen förbjuds att diskriminera arbetstagare, arbetssökanden, praktikanter och liknande. Förutom att diskriminering inte är tillåtet, så är arbetsgivare vidare skyldiga att vidta vissa åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheter för alla i arbetslivet oavsett deras kön, etnicitet och så vidare samt att arbeta aktivt och målinriktat för att motverka diskriminering. I arbetet med att motverka diskriminering skall det fokuseras särskilt på att arbeta för jämställdhet mellan män och kvinnor. Speciellt viktigt är att eftersträva lika lön för lika arbete; alltså att män och kvinnor som utför arbete som kan anses som lika eller likvärdigt skall ha rätt till samma lön. Även sexuella trakasserier samt andra slags trakasserier skall förebyggas och förhindras.
Det är Diskrimineringsombudsmannen som övervakar att lagstiftningen rörande diskrimineringsförbud, och medföljande krav på aktiva åtgärder mot diskriminering, efterlevs. Upplever man att man blivit diskriminerad i arbetslivet, så finns möjligheten att anmäla detta till Diskrimineringsombudsmannen. En sådan anmälan angående diskriminering kan leda till att Diskrimineringsombudsmannen företräder den diskrimineringsdrabbade i en domstolsprocess. I första hand utreder dock Diskrimineringsombudsmannen misstänka fall av diskriminering samt verkar för att få exempelvis just arbetsgivare att självmant följa den gällande lagstiftningen.
Diskrimineringsombudsmannen har rätt att begära att en arbetsgivare lämnar ut vissa uppgifter till Diskrimineringsombudsmannen, exempelvis uppgifter rörande vissa förhållanden i arbetsgivarens verksamhet. Diskrimineringsombudsmannen kan vidare kräva att få tillträde till arbetsplatser, för att få möjlighet att genomföra undersökningar. En arbetsgivare kan också åläggas att träffa Diskrimineringsombudsmannen för överläggningar. Hörsammar inte arbetsgivaren dylika krav från Diskrimineringsombudsmannen, så kan Diskrimineringsombudsmannen i nästa steg ålägga arbetsgivaren att vid vite verkställa begäran. Hot om vite kan även förekomma ifall en arbetsgivare inte fullgjort de skyldigheter som finns att aktivt motverka diskriminering; Diskrimineringsombudsmannen kan då begära att arbetsgivaren vid vite skall förpliktas att utföra de saknade åtgärderna.
Blir det klarlagt att en arbetsgivare gjort sig skyldig till diskriminering, eller att denne inte uppfyllt de skyldigheter som finns att utreda och förhindra trakasserier, så kan arbetsgivaren tvingas betala diskrimineringsersättning. Diskrimineringsersättningen skall utges till den person som kränkts av lagöverträdelsen och skall täcka den kränkning som överträdelsen inneburit. I vissa situationer skall dessutom ersättning för förluster betalas. I somliga fall kan förekomsten av diskriminering innebära att avtalsvillkor jämkas eller ogiltigförklaras. Detta kan gälla ifall någon diskrimineras genom ett stadgande i exempelvis ett anställningsavtal eller ett kollektivavtal. Under vissa omständigheter kan en sådan jämkning eller ogiltigförklaring leda till att hela avtalet ifråga måste jämkas eller förklaras ogiltigt, eftersom det vore oskäligt att avtalet i övrigt skulle vara gällande trots att ett viktigt villkor inte längre gäller. En konstaterad diskriminering kan vidare leda till att, till exempel, en tidigare uppsägning av ett avtal förklaras ogiltig. Detta förutsatt att rättshandlingen ifråga varit en del av den diskriminerande handlingen.