Ibland har en enskild fastighet behov som inte kan tillgodoses innanför den fastighetens egna gränser. Det finns då möjlighet att ta andra fastigheter, alternativt delar av andra fastigheter i anspråk. Ett servitut är en rättighet som ger en fastighetsägare att under en viss tid tillgodogöra sig fördelar från en annan fastighet. Det kan exempelvis vara en brunn på grannens fastighet som tillförser vattenförsörjningen för flera närliggande fastigheter. Ett servitut innebär en förändring för både den nuvarande fastighetsägaren och troligtvis även för de framtida ägarna av fastigheten. Den fastighet som får förmånen att hämta vatten från en annan fastighet kallas för härskande fastighet och den fastigheten som erbjuder vattenförsörjningen - och således där servitutet upplåts - kallas för tjänande fastighet. Andra exempel på vanligt förekommande servitut är rättigheter för fastighetsägare att använda annan fastighetsägares väg, brygga, parkeringsplats eller ledning. Servitut kan vara positiva servitut och negativa servitut. Ett negativt servitut innebär att den tjänande fastigheten måste ge upp vissa rättigheter till fördel för den härskande fastigheten. Ett exempel är när en fastighetsägare förbinder sig att inte plantera träd på sin fastighet för att inte förstöra grannens utsikt. Positiva servitut, som är den vanligaste formen, innebär att den tjänande fastigheten har samma rätt till servitutet som den härskande fastigheten, exempelvis rätten att använda en avloppsbrunn eller en väg. Servitutets tillkomst Servitut kan tillkomma på olika sätt, dels genom privata avtal mellan berörda fastighetsägare, dels genom beslut av domstol eller myndighet. De förstnämnda kallas för avtalsservitut, de sistnämnda för officialservitut. Officialservituten benämns även för lantmäteriservitut eller förrättningsservitut eftersom de tillkommer genom en förrättning av Lantmäterimyndigheten. Villkor för servitutsrätt Ett servitut får inte innebära att en fastighet eller del av en fastighet tas i anspråk i sin helhet, det vill säga det får inte innebära att fastighetsägaren inte kan utnyttja servitutsområdet överhuvudtaget. Exempelvis får inte en fastighetsägare avskäras all praktisk åtkomst till sin fastighet eller en del av denna på grund av ett servitut. Ett servitut behöver inte ha någon längsta giltighetstid. Det i sig hindrar förvisso inte att ett servitut är tidsbestämt. För att ett servitut skall vara giltigt måste två krav vara uppfyllda 1. det skall vara till nytta för den härskande fastigheten 2. det skall vara något beständigt på den tjänande fastighetens område och inte endast tillfälligt. Servitutets ställning vid fastighetens övergång till ny ägare Officialservituten övergår per automatik till den nya ägaren vid en fastighetsöverlåtelse. När det gäller avtalsservituten kan dessa skrivas in i fastighetsregistret, men det är inget krav - vilket kan skapa problem. När inskrivning saknas åligger det nämligen säljaren av en fastighet, som belastas av en servitutsrätt, att informera köparen om att det finns ett servitut som belastar fastigheten. I exemplet ovan med brunnen måste således säljaren informera köparen om att eventuella grannar har rätt att använda vatten ur brunnen på fastigheten. Om säljaren missar att informera om att det finns rättighetsinnehavare kommer inte servitutet gälla mot överlåtaren, vilket innebär att grannen inte har rätt att använda vatten från brunnen när den nya köparen har tillträtt. För det fall säljaren har missat att göra ett sådant förbehåll till köparen är denne skadeståndsskyldig gentemot rättighetshavaren. En inskrivning av servitutet är en trygghet för fastighetsägare eftersom det framgår av fastighetsbeviset och det därmed med säkerhet kommer köparna till känna vid överträdelsen.