När ett brott begås utreds det först av polisen och åklagaren. Det är åklagaren som bestämmer om åtal ska väckas eller inte. Bagatellartade brott, som t.ex. snatteri, går inte till domstol om den misstänkte erkänner. I sådana fall beslutar åklagaren att ålägga den misstänkte böter, s.k. strafföreläggande. Om den misstänkte nekar till anklagelsen eller det gäller ett allvarligare brott, t.ex. misshandel, begär åklagaren att åtal ska väckas och målet går vidare till domstol.
Om åtal väcks kallar tingsrätten till rättegång, s.k. huvudförhandling. Detta sker vid tingsrätten i den ort där brottet begicks. En grundläggande princip är att åtal inte kan väckas om samma brott redan har prövats av en domstol. En annan princip är att brottet inte får vara preskriberat, d.v.s. ha inträffat för alltför många år sedan.
Under rättegången prövas om den åtalade är skyldig eller inte och till vilken påföljd han eller hon ska dömas. Det första som sker är att rättens ordförande, domaren, kontrollerar att alla parter är närvarande. Om en part inte är närvarande kan det innebära att rättegången ställs in. Därefter läser åklagaren upp sin stämningsansökan, där det framgår vilket brott som yrkas ansvar för och vilken bevisning som åberopas. Den åtalade uppger sin inställning, d.v.s. om han eller hon erkänner eller nekar till brottet. Åklagaren går sedan igenom i detalj vilket brott åtalet gäller och vilka omständigheter det grundas på. Det hålls därefter förhör med personen som har utsatts för brottet, den s.k. målsäganden. Därefter har den åtalade rätt att yttra sig. Om den åtalade inte behärskar svenska har han eller hon rätt till tolk som bekostas av staten. Om det gäller brott som kan ge fängelse som påföljd har den den åtalade rätt till försvarsadvokat, s.k. offentlig försvarare.
Åklagaren och den åtalade har båda rätt att kalla vittnen till rättegången. Innan vittnena berättar vad de har sett och hört av händelsen är de skyldiga att avge vittnesed, där de försäkrar att de ska säga sanningen. Bryter de mot detta kan de dömas till fängelse för s.k. mened. Förhör med barn brukar inte ske i rättssalen utan visas upp på video. Om ett vittne känner stort obehag för att vittna och är rädd för den åtalade kan den åtalade föras till ett annat rum under vittnesmålet. Åklagare, den åtalade och domaren har rätt att ställa frågor till vittnet. Om det finns en målsägande, d.v.s. en part som har lidit skada och kräver ersättning, har denne rätt att yttra sig under rättegången, eventuellt biträdd av ett s.k. målsägandebiträde. Därefter går rätten igenom den åtalades personliga förhållanden, t.ex. dennes ekonomiska förhållanden och om han eller hon tidigare är straffad. Rättegången avslutas med att åklagaren och försvarsadvokaten eller den åtalade håller slutanföranden där sammanfattar sina synpunkter på målet.
När en rättegång har påbörjats ska den i princip pågå i ett sammanhang utan avbrott. Om det är ett komplicerat mål kan huvudförhandlingen pågå i flera dagar. Vid huvudförhandlingens slut sammanträder rättens ledamöter, d.v.s domaren och nämndemännen, för att avgöra om den den åtalade är skyldig eller inte till den åtalade gärningen och vilken påföljd som ska utdömas. Var och en av rättens ledamöter har en röst. För att den åtalade ska dömas till ansvar krävs att åklagaren har bevisat utom allt rimligt tvivel att den åtalade är skyldig. Påföljden bestäms beroende på brottets art och den åtalades bakgrund och ålder. Exempel på olika påföljder är böter, skyddstillsyn, villkorlig dom, samhällstjänst och fängelse.
Domen kan antingen avkunnas muntligt av domaren direkt efter huvudförhandlingen eller skriftligt vid ett senare tillfälle. Det ska stå i domen hur den kan överklagas och inom vilken tid. I princip är brottmålsrättegångar öppna för allmänheten. Rätten kan dock bestämma att rättegången ska hållas inom stängda dörrar om det är nödvändigt med tanke på t.ex. brottsoffrens ålder.