När man som arbetstagare blir sjuk eller på något sätt skadar sig (genom olycksfall, förslitningsskador på grund av sitt arbete etcetera), så resulterar det ofta i att man blir sjukskriven under en viss tidsperiod. Har man endast varit frånvarande från sitt arbete under en kortare tidsperiod exempelvis ifall man varit sjukskriven i en vecka med anledning av influensa så uppstår vanligtvis inga större svårigheter när man skall återgå till sitt arbete. Har man dock på grund av sjukdom varit frånvarande från sitt arbete, eller från arbetsmarknaden som helhet (alltså att man är arbetslös), under en längre tidsperiod kan det förstås däremot vara svårare att komma tillbaka i arbete igen. Detta gäller framförallt ifall man ännu inte är 100 % frisk, utan kanske har kvarvarande symptom som delvis förhindrar att man fullt ut kan återuppta sitt tidigare arbete. Ifall man efter en längre sjukdomsperiod börjar må bättre, och ens arbetsförmåga delvis återställts, så blir det ofta aktuellt med så kallad rehabilitering för att underlätta återinträdet i arbetslivet. Rehabilitering är en ganska vid term, som omfattar diverse möjliga insatser (något beroende på den enskilde arbetstagarens aktuella situation) och kan ske på lite olika sätt. Beroende på situationen, så varierar det vidare något vem som har huvudansvaret för rehabiliteringsprocessen.
Ifall man har en tjänst, som man varit sjukskriven från, så vilar en stor del av ansvaret för arbetstagarens rehabilitering på dennes arbetsgivare. Bland annat enligt reglerna rörande arbetsmiljön på arbetsplatsen har arbetsgivaren en skyldighet att, åtminstone inom rimliga gränser, anpassa arbetsplatsen efter arbetstagarens förutsättningar. Exempelvis; ifall arbetstagaren har en skada som begränsar dennes rörelseförmåga, så kan en del av rehabiliteringsprocessen bestå av att prova ut hjälpmedel som underlättar för arbetstagaren att trots allt kunna utföra sina tidigare arbetsuppgifter. Det kan även handla om att installera rullstolsramper eller liknande på arbetsplatsen, för att göra den tillgänglig. Om det rör sig om kontorsarbete så kan arbetsplatsen vidare anpassas exempelvis genom enkla åtgärder som att arbetstagaren får tillgång till bättre utformat skrivbord och skrivbordsstol, för att minska risken för ytterligare förslitningsskador (eller vad det nu handlar om). I vissa fall är det emellertid helt enkelt inte möjligt för arbetstagaren att återgå till de arbetsuppgifter som denne hade tidigare. Då kan arbetsgivaren vara skyldig att, om möjligt, omplacera arbetstagaren så att denne får arbetsuppgifter som han/hon kan klara av att utföra. Åtminstone inledningsvis kan det vara aktuellt att arbetstagaren får arbeta deltid, istället för heltid, samt vara sjukskriven på deltid. Detta kan behövas för att arbetstagaren inte omedelbart orkar återgå till heltidsarbete, men även för att arbetstagaren har behov av att genomgå sjukgymnastik eller dylikt.
Har man inget arbete, utan är arbetslös, så finns det uppenbarligen ingen arbetsgivare som kan vara ansvarig för den arbetslöses rehabilitering. I sådana fall är det framförallt Arbetsförmedlingen som övertar arbetsgivarens roll och deltar i den arbetslöses rehabilitering och återinträde på arbetsmarknaden. Det kan förstås vara svårt nog att som frisk hitta ett nytt arbete, men när man varit sjuk under en längre period och kanske fortfarande inte är helt återställd kan det självfallet vara ännu svårare att finna ett nytt jobb. I dylika situationer blir det ofta aktuellt för den arbetslöse att delta i något slags arbetsmarknadspolitiskt program eller liknande åtgärder. Den arbetslöse får typiskt sett delta i en så kallad arbetslivsintroduktion under tre månader samt kan även under en mer varaktig tidsperiod delta i exempelvis olika former av arbetspraktik etcetera.
Avslutningsvis kan nämnas att det är Försäkringskassan som i första hand ansvarar för att koordinera rehabiliteringsprocessen, oavsett om den enskilde arbetstagaren redan har ett arbete eller är arbetslös. Självfallet är, förutom en eventuell arbetsgivare eller Arbetsförmedlingen, även arbetstagaren själv skyldig att medverka till rehabiliteringsprocessen. Sammantaget består rehabiliteringen alltså vanligtvis av ett samarbete mellan arbetstagaren, Försäkringskassan, arbetsgivaren/Arbetsförmedlingen samt, ifall så krävs, sjukvården.