Hälsa och säkerhet i arbetet


Rätten till arbete anses som en mänsklig rättighet och är skyddad bland annat av FN-konventioner. Detsamma gäller emellertid även rätten till skälig begränsning av arbetstiden samt rätten till tillfredställande arbetsförhållanden. Enligt den så kallade Europakonventionen råder vidare förbud mot slaveri och tvångsarbete. Det finns även andra internationella avtal som mer specifikt fastslår att alla arbetstagare har rätt till skäliga arbetsvillkor samt säkra och hälsosamma arbetsförhållanden. För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt de ovannämnda konventionerna, samt även i övrigt för att säkerställa arbetstagarnas säkerhet och att det råder en god arbetsmiljö, finns det vissa arbetsmiljöregler inom svensk lagstiftning.

Den viktigaste lagen, som man bör känna till, är arbetsmiljölagen. Denna lag har uttryckligen som syfte att ”förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö”. Lagstiftningen har väldigt bred tillämplighet och gäller i princip all slags verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. Även andra personer än just arbetstagare kan ibland omfattas – i vissa situationer likställs exempelvis personer som genomgår en utbildning samt värnpliktiga med arbetstagare.

Vad gäller hur arbetsmiljön skall vara utformad, så kan ett par grundläggande bestämmelser nämnas. Det finns något av en generalklausul, som stadgar att arbetsmiljön skall vara tillfredställande med hänsyn till arbetets natur samt den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Man skall vidare beakta människors varierande fysiska och psykiska förutsättningar och anpassa arbetsförhållandena därefter. Av vikt är att den enskilde arbetstagaren får möjlighet att delta i utformningen av sin egen arbetssituation. Sådant som arbetsorganisationen, arbetets innehåll samt nyttjad teknik skall utformas på så sätt att arbetstagaren inte riskerar ohälsa eller olycksfall. Alla arbetstagare bör med tanke på arbetsförhållandena få chans till personlig och yrkesmässig utveckling. Det finns också något mer konkreta regler som exempelvis berör

• arbetslokalens utformning,
• arbetshygieniska förhållanden,
• vilka skyddsåtgärder som bör företas för att undvika skador,
• maskiner och redskaps beskaffenhet och användning,
• användningen av farliga/ohälsosamma ämnen, samt
• situationer då personlig skyddsutrustning bör användas.

Det finns vidare en uppräkning över allmänna skyldigheter i samband med arbetsmiljöfrågor. Där anges bland annat att arbetsgivare och arbetstagare skall samarbeta för att möjliggöra en god arbetsmiljö. Arbetstagare är exempelvis skyldiga att delta i arbetsmiljöarbetet, följa de föreskrifter som finns, använda eventuella skyddsanordningar etcetera. I mångt och mycket är det dock arbetsgivaren som är ytterst ansvarig för arbetsmiljön. Arbetsgivare åläggs till exempel att ”vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall” – vilket kan anses medföra ett ganska så omfattande ansvar för arbetsgivaren. Här ingår att arbetsgivaren är skyldig att säkerställa att arbetstagarna har tillräcklig utbildning och kunskap om förhållandena som arbetet bedrivs under samt om eventuella risker som arbetet kan medföra. Under vissa omständigheter skall det bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud (även kallat arbetsmiljöombud), som skall företräda arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor samt verka för en tillfredsställande arbetsmiljö. Ett skyddsombud har stort ansvar, eftersom skyddsombudet i somliga situationer kan bestämma att arbetet skall avbrytas. Det kan gälla ifall visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa. På stora arbetsplatser kan det, utöver skyddsombud, även vara krav på att det skall finnas en så kallad skyddskommitté, som exempelvis skall delta i arbetsmiljöarbetets planering samt följa arbetets genomförande.

Det finns särskilda bestämmelser rörande vissa branscher där riskerna för arbetstagare typiskt sett är extra stora. Detta gäller exempelvis byggbranschen samt branscher där giftiga eller i övrigt hälsovådliga ämnen används. Det kan finnas krav på en arbetsmiljöplan, framförallt i samband med byggarbeten. Nämnvärt är vidare att i arbetsmiljölagstiftningen ingår regler angående arbetstagare som är minderåriga (alltså yngre än 18 år). Minderåriga anses behöva särskilt skydd och det finns därför bestämmelser rörande vilken minimiålder som skall gälla för arbete samt vissa begränsningar i vilket slags arbete som minderåriga får lov att utföra. Ansvarig myndighet, som utövar tillsyn över att arbetsmiljölagstiftningen åtföljs samt i vissa fall meddelar särskilda förskrifter, är i första hand Arbetsmiljöverket. Följer man inte arbetsmiljölagstiftningen på erforderligt sätt, så kan det resultera i påföljder – det kan rent av bli aktuellt med fängelse under vissa omständigheter.

Bläddra bland juridiska artiklar