Hur en produkt tillåts se ut (vad gäller exempelvis formen på förpackningen, vilka varumärken som produkten är märkt med och annan information som är angiven skriftligt eller på annat sätt) regleras av en mängd lagar. Att sådana frågor är reglerade är viktigt av ett antal skäl. Bland annat är det mycket viktigt att konsumenter kan hitta nödvändig information rörande en produkt, såsom innehållsförteckning på matvaror, men även att konsumenter inte blir vilseledda på något sätt och exempelvis vad gäller produktens framställare och ursprungsland. Det är även av vikt för näringsidkare att konsumenterna inte blir vilseledda och till exempel felaktigt tror att en vara från näringsidkare A härstammar från näringsidkare B. En sådan sammanblandning skulle kunna leda till ett antal problem, såsom att den mindre kända näringsidkaren A snyltar på den mer kända och välrespekterade näringsidkaren B:s anseende, vilket kanske resulterar i att B förlorar inkomster. Här nedan skall en kortfattad introduktion ges till de regler som finns rörande information och påståenden om produkters geografiska ursprung.
Initialt skall fastslås att det inte är fritt fram för en näringsidkare att hur som helst påstå att en produkt har ett visst geografiskt ursprung, ifall detta påstående inte är med sanningen överensstämmande. Ett sådant agerande kan räknas som vilseledande marknadsföring, vilket är förbjudet. Bland annat som en följd av det grundläggande förbudet mot att vilseleda konsumenter angående varors geografiska ursprung, är det vidare inte heller möjligt att registrera ett varumärke ifall varumärket kan anses vilseledande ifråga om geografiskt ursprung. Att varumärken enligt lagstiftningen inte får vara vilseledande beträffande en varas geografiska ursprung betonas särskilt när det kommer till geografisk ursprungsbeteckning för viner och spritdrycker. Som många nog känner till, får exempelvis ett mousserande vin inte kallas för champagne ifall det inte verkligen kommer ifrån den franska regionen Champagne. Att till exempel registrera varumärket Vingård Champagne för att sälja svenskproducerat mousserande vin skulle därmed inte vara tillåtet.
Det är inte bara i enlighet med marknadsförings- och varumärkeslagstiftning som det kan vara förbjudet att använda rent felaktiga eller på annat sätt vilseledande påstående angående en varas geografiska ursprung. Geografiskt ursprung är väldigt viktigt för handeln med somliga varor (exempelvis vissa alkoholhaltiga drycker, som nämnts ovan, men även andra slags jordbruksprodukter och livsmedel). Det faktum att en vara kommer från en särskild geografisk region kan innebära något av en kvalitetsgaranti, såsom ifall regionen ifråga är känd för just denna vara. Det finns ett antal internationella avtal som syftar till att förhindra att geografiska ursprungsbeteckningar används på ett felaktigt sätt eller annorledes missbrukas. I det så kallade TRIPs-avtalet (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights), som tillkommit inom WTO:s ramar och behandlar frågor som berör handel och olika slags immateriella rättigheter, stadgas att WTO:s medlemsländer måste upprätta lagstiftning som skyddar viktiga geografiska ursprungsbeteckningar och hindrar att dessa används i vilseledande syfte. Även i TRIPs understryks vikten av skyddade ursprungsbeteckningar när det gäller just viner och spritdrycker. En annan internationell överenskommelse som berör skyddet av geografiska ursprungsbeteckningar är det så kallade Lissabonavtalet, vilket skall nämnas trots att just Sverige inte tillträtt detta avtal. Lissabonavtalet tillkom för att komplettera det skydd för ursprungsbeteckningar som stadgas i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd (ett avtal som Sverige tillträtt). Dessa båda avtal administreras av WIPO (World Intellectual Property Organization), vilket är FN:s organ för immaterialrättsliga frågor. Det kanske mest betydelsefulla med Lissabonavtalet är att det erbjuder en möjlighet att, via WIPO, registrera exempelvis olika företag eller personer som har rätt att använda en viss ursprungsbeteckning.
Inom EU har man varit väldigt observant på den betydelse som geografiska ursprungsbeteckningar och dylikt har för handeln med vissa varor, möjligen eftersom flera av EU:s medlemsländer tillverkar varor för vilka det ursprunget är av stor vikt. Särskilt under de senaste åren har lagstiftningen rörande skydd för olika former av ursprungsbeteckningar utvecklats en hel del. Det skall nämnas att EU-lagstiftningen främst fokuserar på jordbruksprodukter och livsmedel, även om det också finns regler angående ursprungsbeteckningar för vissa alkoholhaltiga drycker. När det gäller EU:s regler för jordbruksprodukter och livsmedel, så talar man vidare om olika slags ursprungsbeteckningar; skyddad ursprungsbeteckning (förkortat SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB) samt garanterad traditionell specialitet (GTS). Via EU:s upprättade system kan man ansöka om registrering av dessa olika typer av beteckningar.