I ett testamente kan man bestämma vad som skall ske med ens egendom då man dör. För att citera lagstiftningen på området, kan man genom testamente förordna om sin kvarlåtenskap. Det skall nämnas att det finns vissa begränsningar för hur stor andel av ens egendom som man kan testamentera bort och till vem, men dessa regler skall inte närmare beskrivas här. Istället skall det nedan fokuseras på olika sätt att testamentera bort egendom detta kan nämligen ske antingen genom ett legat eller genom ett universellt förordnande.
Vad innebär då begreppen legat respektive universellt förordnande? När det gäller legat, så handlar det om att testatorn (den person som skrivit testamentet) vill testamentera bort en viss sak eller en viss summa pengar till någon. Exempelvis kanske testatorn vill att legatarien (den person som får ett legat) skall tilldelas en särskild värdefull klocka eller få exakt 10 000 kr. Vid ett universellt förordnande, däremot, skall inte den universelle testamentstagaren (den person som får ett universellt förordnande) tilldelas någon särskilt utpekad sak eller exakt specificerad summa. Istället tilldelas en universell testamentstagare hela, eller en angiven andel av, testatorns kvarlåtenskap. Det kan till exempel finnas två universella testamentstagare, vilka tilldelas halva kvarlåtenskapen var.
Det finns vissa skillnader mellan att vara legatarie och att vara universell testamentstagare, utöver vad som nämnts ovan angående sättet dessa tilldelas egendom. Det är endast universella testamentstagare som räknas som så kallade dödsbodelägare. Detta innebär bland annat att en universell testamentstagare kan komma att delta i förvaltningen av testatorns dödsbo, skall kallas till bouppteckningsförrättningen samt deltar i förrättandet av arvskiftet vilket alltså en legatarie inte gör. Det finns vidare en del olikheter vad gäller hur ett legat respektive ett universellt förordnande verkställs.
Legat skall som huvudregel tilldelas legatarien (eller legatarierna, ifall det finns flera legat i testamentet) innan det att eventuella universella testamentstagare och lagstadgade arvingar tilldelas sina andelar. När man beräknar universella testamentstagares respektive arvingars andelar tar man alltså inte hänsyn till egendom som utgör legat. Ett legat skall vanligtvis verkställas så snart som möjligt och man behöver alltså inte invänta arvskiftet. Skulle legatet avse en viss summa pengar kan legatarien rentav i vissa fall begära ränta ifall legatet inte delats ut inom fyra månader från det att testatorn avled. Är situationen sådan att testatorn förordnat att en legatarie skall tilldelas viss egendom, säg en viss tavla, men därefter sålt tavlan innan sin död kan detta legat uppenbarligen inte verkställas. I en sådan situation är det aktuella förordnandet utan verkan och legatarien kan inte kräva någon ersättning från dödsboet med anledning av att föremålet inte går att få ut. Det kan under vissa omständigheter inträffa att testatorn förordnat om flera olika legat, men att det inte är möjligt att verkställa alla legat. Detta kan exempelvis vara fallet om testatorn angett att flera olika personer skall tilldelas fastslagna summor pengar, men det i realiteten inte finns tillgångar till det angivna värdet kvar vid testatorns död. I en dylik situation gäller att ett legat som avser viss egendom (till exempel ett visst smycke) äger företräde framför legat som endast avser en viss summa. Vad gäller legat rörande en viss summa, så sätts dessa därefter ned efter sina olika värden.
Ett universellt förordnande verkställs vanligen genom arvskiftet. Skall exempelvis en universell testamentstagare tilldelas en tredjedel av kvarlåtenskapen, så skall denne få ut egendom till det värdet vid arvskiftet. Beroende på situationen, kan det handla om att den universella testamentstagaren tilldelas pengar likaväl som egendom av annat slag. Den universelle testamentstagaren samt de övriga dödsbodelägarna kan tillsammans komma överens om vem som skall få vilken egendom. I vissa fall kan arvskiftet resultera i att den universelle testamentstagaren tillsammans med övriga dödsbodelägare blir ägare till egendom, såsom till exempel en fastighet.