Praktiska aspekter rörande verkställande av testamenten


Ifall man önskar bestämma hur ens kvarlåtenskap skall fördelas efter ens död, kan man upprätta ett testamente. Här nedan skall vissa praktiska frågor rörande testamenten diskuteras, bland annat hur processen ser ut då en avliden person efterlämnat ett testamente och vad som därmed skall ske innan testamentet kan verkställas.

Testamentsexekutor

För det första skall nämnas att i ett testamente kan en viss person vara utpekad som så kallad testamentsexekutor. Den utsedde testamentsexekutorn sköter då som huvudregel förvaltningen av den avlidnes (testatorns) dödsbo. Detta kan bland annat innebära att testamentsexekutorn ansvarar för egendomen som ingår i dödsboet, företräder dödsboet vad gäller exempelvis reglering av skulder, ser till att boutredning och bouppteckning genomförs samt har ofta hand om de praktiska aspekterna av arvskiftet. Ifall det inte pekas ut någon testamentsexekutor i testamentet är det istället i första hand de så kallade dödsbodelägarna (universella testamentstagare samt eventuella legala arvingar) som ansvarar för att sköta de uppgifter som annars åligger testamentsexekutorn. Det allra vanligaste är möjligen att den person som utses till testamentsexekutor är opartisk och har erfarenhet av att hantera dödsbon och allt som hör där till – exempelvis kan en advokat vara utsedd till testamentsexekutor. Det är dock tillåtet att utse en person som även är dödsbodelägare till testamentsexekutor; en person som enligt det aktuella testamentet skall ärva egendom kan alltså vara testamentsexekutor, även om detta faktum kan medföra vissa begränsningar i vilka åtgärder testamentsexekutorn tillåts utföra. Det finns heller inga hinder mot att en person som bevittnat testamentet ifråga utses till testamentsexekutor.

Delgivning

En avliden person kan ha upprättat ett testamente trots att denne har släktingar som enligt lag är arvsberättigade (legala arvingar). Testamentet kan innebära att dessa arvingar helt eller delvis förlorar sin rätt till den avlidnes kvarlåtenskap. Bland annat på grund av detta skall ett testamente som huvudregel delges de personer som är den avlidnes arvingar, för att kunna anses som giltigt. Finns det inga arvsberättigade släktingar kvar i livet är det istället Allmänna arvsfonden som räknas som arvinge och ett eventuellt testamente skall då delges Kammarkollegiet (som hanterar stora delar av administrationen kring Allmänna arvsfonden).

Klander

Skulle någon arvinge anse att ett testamente inte är giltigt, så finns det möjlighet att väcka så kallad klandertalan för att få testamentet ogiltigförklarat. En sådan rättsprocess måste inledas inom sex månader från det att arvingen delgavs testamentet, annars går rätten att väcka talan förlorad och testamentet kan inte upphävas. Att observera är att ett testamente inte går att ogiltigförklara bara för att en arvinge är missnöjd med det som förskrivs i testamentet, utan för att ogiltigförklaring skall komma ifråga krävs att någon ogiltighetsgrund föreligger. Omständigheter som kan komma att medföra att ett testamente anses ogiltigt är exempelvis ifall testamentet inte upprättades på ett korrekt sätt vad gäller formkrav (såsom krav rörande vittnen etcetera), om testatorn upprättade testamentet under påverkan av en psykisk störning eller på grund av tvång eller liknande.

Jämkning

Även då ingen ogiltighetsgrund föreligger kan en arvinge i vissa situationer förhindra att ett testamente verkställs fullt ut. En så kallad bröstarvinge (testatorns barn, barnbarn eller andra avkomlingar) kan, trots ett testamente som stadgar att testatorns egendom skall tillfalla någon annan, välja att begära jämkning av testamentet för att kunna få ut sin laglott ur kvarlåtenskapen. Också jämkning måste begäras inom sex månader från det att bröstarvingen blev delgiven testamentet – därefter går rätten att begära jämkning förlorad.

Bläddra bland juridiska artiklar